Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För bättre vetande...

Annons

Så bra och skönt att jag under min 40-åriga verksamma vistelse i Sverige, Uppsala, Södertälje, Göteborg, Eskilstuna och Gävle aldrig blev tillfrågad om min religiösa tillhörighet. För de flesta människor här är religionen en privatsak. Var och en får behålla den för sig själv. Det är rätt och bäst så.

I dag är det annat. Det sönderslagna folkhemmet, militariseringen av världen, de obarmhärtiga och vidriga handlingar som riktas mot naturen, människor, nationer och andra troende, i de heliga skrifternas namn, har skapat en oro inför framtiden. Och i spåren har frågor och frågeställningar haglat över huvudet på folk om religionstill-hörighet, så kallad ras och andra av tradition gemensamma symboler.

Det förvrängda namnet på radbandet är en av dem. Om det kan sägas och läsas mycket. Det verkar som att radbandet räknas som symbol för religiös tillhörighet. Är det så?

Radbanden skiljer sig över tid, folk och material. Radbandskulorna är för det mesta av trä, sten, korall, elfenben eller hårt pressad plast. Nu för tiden görs de också av silver och andra metaller.

Enligt Svenska Akademiens ordbok uppkom radbandet bland indiska buddhister och vidare bland araberna och så vidare.

Ett snöre med uppträdda kulor användes när man läser böner medan man räknar kulorna. Den har olika namn allteftersom.

Buddisternas radband har i regel 108 kulor. Inom romersk-katolska kyrkan kallas radbandet för rosenkrans.

Armbanden har olika antal, 3355 och 165 kulor. Muslimernas radband har också flera olika slags kulor, 33, 66 och 99, och har namnet Gamiboloio.

Efter välsignelsen av påven den salige Urban (136270), fick Heliga Birgitta också sprida rosenkrans i sitt eget namn. Mariastatyn i södra Frankrike bär i handen en Birgittinsk rosenkrans.

Ska man uppfatta och tolka radbandet bara enligt ovan är felaktigt. I den i dag belägrade staden Nisêbînê i Nordkurdistan (läs sydöstra Turkiet) träffas men i stadens parker.

Där förekommer livliga samtal om radbandskulornas äkthet, värde och behag. Här säljes och köpes radbanden av bärnsten med röda trådar från Hewler (Erbil), av svarta ädelstenar från Herzirum och den eftertraktade hårdpressade radbanden à la Tyskland.

Jag bekänner att ingen religiös tro tilltalar mig.

Det radband som jag har är av pressat bärnstensdamm och det har 33 kulor.

För mig som för de flesta har den ett terapeutiskt syfte. Samma funktion som den mjuka boll man ger en elev för bättre koncentration, den så kallade stressbollen.

Jag har det helt enkelt för att det behagar mig.

Seyidxan Anter,

lärare i Gävle

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons