Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fortsätt satsa på Drömfabriken

Jag minns så väl när jag växte upp på 60/70-talet, den osäkerhet och nästan rädsla vi barn ibland kände när vi någon gång råkade komma nära de människor som i ”vår värld” (barnens värld) gick under samlingsnamnet ”CP:n”.

Annons

Vi vek undan och låtsades inte se dem. Vad berodde detta beteende på? Jo, på den tiden (det är inte så länge sedan) skulle människor som var annorlunda, eller avvikande, som jag hörde vuxna säga, hållas lite på sidan om.

Det fanns inte på världskartan att vi andra barn fick någon information, eller på något sätt sattes i situationer där vi kom nära de här människorna.

De vuxna manade i stället till försiktighet med kommandon som – Titta inte! och så vidare.

Tack och lov har det hänt väldigt mycket sedan dess. Från att ha levt lite i skymundan i samhället har nu i stället många av dessa härliga människor blivit lokala kändisar med en given plats i många olika sammanhang, där den årliga Drömfesten med ett par tusen besökare kan ses som ett manifest.

Att från kommunen komma sättandes med argument om offentlig upphandling uppfattar jag som närmast stötande.

Om det skulle vara principen för allt och alla, då kan verksamheter som denna aldrig göra sig gällande i något sammanhang!

Eller som jag läste ”Dom kan få syssla med musik ändå, fast i annan form”.Vadå, kan få syssla med! I mina öron låter det som att de gamla normerna fortfarande har sina förespråkare.

Låt oss i stället värna om den verksamhet som Drömfabriken byggt upp. Där alla människors lika värde står högst på agendan och dit även du och jag som är ”normalstörda” är välkomna, trots att vi kanske enligt gamla 60/70-talsnormer inte ”passar in”.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons