Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur kan företagsledningar vara kvar på 1906 års nivå?

Annons

I dagarna är det 110 år sedan de uppmärksammade vräkningarna vid Mackmyra Sulfit AB. 40 familjer och två ungkarlar fick se sina bohag bäras ut på den bitvis snötäckta marken. Orsaken till denna drastiska åtgärd från bolagsledningens sida, var att arbetarna bildat en fackförening. För bolagsledningen var detta en fruktansvärd händelse. Brukspatronerna Christian Lundeberg på Forsbacka och Erland Th Klingberg på Mackmyra, disponenten Erik Steffansson samt driftsingenjören Einar Lundbäck styrde fabriken enligt gamla patriarkaliska metoder och stod både skrämda och främmande inför arbetare som vågade ha synpunkter på förhållandena vid fabriken.

Jag tänkte på detta då jag såg Uppdrag Granskning härom kvällen, om bygget av köpcentret Mall of Scandinavia. Fackliga medlemmar blev trakasserade, ett skyddsombud blev omplacerad efter att ha påtalat uppenbara brister i säkerheten på arbetsplatsen och utländska arbetare byggstädade för 30 kronor i timmen. Några anställda gick på amfetamin för att kunna arbeta 48 timmar i sträck. Händer detta i dag, 2016?

En mycket intressant sak med konflikten 1906, var att den dokumenterades av Statistisk Tidskrift. Dokumentationen gjordes av kandidaten Gösta Bagge från Stockholm. För att förhindra någon tro att Bagge var en vildsint socialist med arbetarkramning på programmet, kan tilläggas att han var på väg att bli doktorand i nationalekonomi, sedermera professor, högerpartiets ordförande 1935-1944 samt ecklesiastikminister 1939-1944. Nåväl, Bagge går igenom förhållandena vid fabriken: Arbetsmiljö, arbetstider, löner, bostadssituation, med mera. Han tycker sig förstå arbetarnas irritation på många punkter, men det mest intressanta är hans slutsats: ”Rätta vägen att komma till rätta med detta hade varit att bilda en fackförening, inte att hindra tillkomsten av en sådan. Om en fackförening funnits skulle den ha samlat och avlastat mycket av missnöjet och uppfostrat arbetarna till större mogenhet, nykterhet och ordentlighet.”  Konfliktens utveckling, menar Bagge vidare, var ett resultat av arbetsgivarens brist på social bildning.

Resultatet av konflikten blev också att arbetarna erkändes rätten att bilda fackförening, att de i omgångar fick tillbaka sina arbeten och att de vräkta fick tillbaka sina hem, enligt överenskommelse 4 september 1906.

Att döma av Uppdrag Granskning står alltså en del företagsledningar kvar på 1906 års nivå. Hur kan det vara så? Många företag ser naturligtvis fortfarande fackföreningar som ett hot mot högre profit och som ett besvärande element som komplicerar tillvaron för cheferna. Den sociala bildningen har också återigen försämrats, efter år med nedmontering av ett någorlunda socialt samförståndstänkande där bildning var en del av samförståndet. Arbetsmarknaden har dessutom genomgått en stor förändring under de senaste 25 åren med uppkomsten av bemanningsföretag, outsourcing, privatiseringar, underentreprenörer, satsning på kärnverksamhet, etcetera. Girighet har, i vissa läger, blivit en dygd istället för en dödssynd. Till råga på allt är ”Solidaritet” namnet på en nattklubb i närheten av Stureplan i Stockholm…

Fackföreningar har det med andra ord inte lätt i dessa dagar. Skyddsombudet Claes Melkersson, som intervjuades i Uppdrag Granskning, inger dock hopp om framtiden. En ung kille som säger ifrån.

Ulf Westin

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons