Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur vill du själv ha det när du blir gammal?

Annons

Hur vill jag själv ha det när jag blir gammal?

Det är en fråga jag undrar om man ställer sig själv som beslutsfattare i dessa besparingstider.

När man efter ett långt liv så drastiskt får förändra sin tillvaro. Genom att lämna sitt hem och allt som varit livet till ett nytt boende då allt blir nytt. De vardagssysslor som alltid funnits, även om de med tiden blivit tunga, har tagit upp en stor del av dagen. Nu när en fantastisk personal underlättar allt det som varit betungande får man ”tid över”. Man kanske inte själv förmår att ta initiativ till en berikande sysselsättning.

Det är då aktiveringen, guldkanten, har haft sin stora uppgift. Den som nu försvinner helt eller begränsas.

Möjligheten till att något meningsfullt händer under dagen har funnits men tas i de flesta fall nu bort. Utflykter med Albert och Anna-bussen, tidningsläsning, surströmmingsfest, pubafton, daglig gymnastik, listan kan göras lång där guldkants-personalen haft en mycket stor betydelse. Vill jag när jag blir gammal vara utan trevliga inslag i vardagen? Vill jag bara sitta i kökssoffan på min avdelning och titta ut genom fönstret?

Nej, det är nog dags att tänka: vill jag ha det så? Om inte, hur gör vi det bra för de äldre i dag? Kan vi göra det bra?

Personal som redan får flera uppgifter, hur ska de hinna med att sätta guldkant på tillvaron för pensionärerna? Hur ska de behålla arbetsglädjen och få känna att de gör en bra arbetsinsats?

Det är nog dags att fundera hur beslutsfattare och vi andra vill ha det när vi blir gamla, förvaring eller omsorg för både kropp och själ?

Jag förmodar att pensionärerna i dag tänker lika som vi kommer att göra när vi blir gamla. Inuti mig är jag den jag alltid varit.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons