Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I sagans värld!

Annons

Har nu sett delar av det som påminner om Karlsson på taket. Ja, han satt i tv med sin hästknut i nacken, och han talade om hur bra han var. Månne var det köttbulledoften som gjorde honom så pigg.

– Inget annat land har någon så bra som mig, förlåt som vi sa han och flinade. Storebror fast han kallas för Lillebror däremot, han är lite ödmjukare. Han talar om alla oss som jobbar och betalar skatt, han sträcker på sig. Men hans ögon visar inget, undrar var man sett sådana ögon förut. Kanske när jag fiskat, möjligen en abborre nej tror nog dom mer liknar braxens.

De övriga kamraterna går var och en och surar lite. Skolan ryter någon till, då gömmer sig Lillebror. Han vill inte gå i skolan, han kan ju allt redan. Hon som står med nersölat förkläde säger surt, jag kan också så de så. Nu får alla flickor vara med och leka också. Inte bara pojkar ska få leka. Hon slickar på sin gröna klubba, skrattar och går.

Jag vill också vara med säger pojken med kortbyxorna, jag ramlade och slog mig igår. Men på sjukhuset sa de ingen fara, gå hem och lek med de anda barnen.

Han skuttade glatt iväg, nu visste han att på sjukhuset där kan dom laga. Han tittade in på rummen han skuttade förbi. Många var gamla. Stackars dem, sa han . Längst ner i korridoren stannade han, knäppte sin händer och bad en bön.

Alla samlades sedan runt sin sandlåda, någon brummade med munnen och körde med sin fina blå bil.

Flickan hon byggde slott, luftslott. Ja, de kanske höll lika länge som dom men vem vill jobba här? frågade hon. Det blev alldeles tyst. Ingen av de andra var ju vana att jobba. De brukade ju mest sitta och titta. Därför var deras byxbakar förstärkta med skinn. Visst är jag bäst sa han Karlsson med propellern på ryggen.

– Akta så inte hästsvansen din fastnar i propellern, skrattade dom andra.

– Vet ni vad? sa lillebror.

– Nä, svarade de andra. – Ska jag berätta en ramsa?

– Okej ropade de andra i kör. Jo, så här var det sa lillebror ”Kalle Kula och jag spelade kula en dag. Jag hade 1 000 han hade fem och jag spelade av honom dem”.

Alla skrattade gott .

Lillebror log fortfarande.

– Alla ska betala i dag för jag vill köpa kola, sa han.

– Men om vi inte har något att betala med då? sa en fräknig pojke som stod bredvid sandlådan. – Då får du väl flytta till en annan sandlåda då.

Lillebror skrattade åter.

– Här får bara vi vara som har fina bilar så de så.

Sorgset gick den fräknige pojken iväg.

– Kom till oss, hörde han några ropa. Vi är Röda Rosen och vi ligger i krig med de andra.

– Vajert, sa han och tog ett skutt över staketet. De får inte vara så här orättvist sa flera av dem som var med i Röda Rosen. Vad ska vi hitta på ?

– Kanske ska vi sabotera deras sandlåda, sa de alla skrattande.

– Va’ kul de ska bli. Men som så ofta stannar det mesta i bara ord. Och så gjorde det också denna gång.

Snipp snapp slut, så var sagan slut.

Er vän trubaduren

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons