Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inför en föräldralag i Sverige

Annons

Lagstiftare i Sveriges rike. Detta förslag grundar sig på min långa erfarenhet av arbete med omhändertagna barn och ungdomar samt mitt eget långvariga föräldraskap till fyra barn.

Jag har haft förmånen att finnas till för mina barn under hela deras uppväxt, hittills och sannolikt bör det ha utvecklat dem i positiv riktning. Inte för att jag skulle vara en perfekt pappa utan för att jag har funnits där hela tiden. Detta är, enligt mig, en helt avgörande faktor för att man ska kunna växa upp till en känslomässigt hel människa. Att inte, som barn, bli övergiven. Detta är en klart större fattigdom än den ekonomiska som det talas mycket om.

Många människor har dåliga förutsättningar att vara föräldrar men inga problem med att medverka till graviditet. Denna graviditet resulterar i, för dessa människor, att oftast bara en blir kvar som förälder och den andra försvinner. Inte av elakhet utan av okunskap och i viss mån tradition. Det sociala arvet är ingen myt utan en stor samhällelig problematik. I det närmaste oöverskådlig. Att som barn växa upp med funderingar och fantasier om varför pappa eller mamma inte bryr sig får, för många, konsekvensen att man tar på sig ansvaret för denna situation och gör sig själv, genom uppfyllande av sin profetia genom diverse dåliga handlingar, till ytterligheten att inte vara omtyckt av någon till slut. Sista bekräftelsen ges ofta av samhället genom att döma handlingarna och internera i kriminalvård.

Det finns ingen lag som är tvingande när det gäller föräldraskap. En mor och en far till ett barn kan utan problem strunta i sitt ansvar och staten tar över genom socialtjänstlagen §6. Enda lagligen reglerade är att underhåll i de fall som det finns ekonomi krävs av respektive part. Finns inga pengar så regleras det med så kallat bidragsförskott. Samhället betalar.

Mitt förslag är:

I det fall man blir biologisk förälder ska det vara lagligt krav på fysisk närvaro oavsett förälderns aktuella livssituation.

I en funktionell familj behöver detta krav sannolikt inte aktualiseras men i en situation där ena föräldern inte vill delta i omsorgen om barnet så ska denne, med hjälp av en ny befattning i landet som kan kallas föräldrahandledare alternativt observatör, schemalagt och med tvång göras tillgänglig för sitt barn. Initialt ovilliga föräldrar hämtas av polis.

Detta är poängen. Barnet ska få möjlighet att, efterhand och med egen vilja och kunskap, separera från sin förälder. Den dagen barnet säger att ”nu orkar jag inte med att träffa X eller Y längre” får också effekten att barnet inte känner sig övergivet på samma sätt som om kontakten aldrig funnits. Skuldkänslan blir avsevärt reducerad.

Många gånger är situationen den att ena föräldern ogillar den andre och kan verka för att omöjliggöra kontakter. I och med denna lag skulle detta vara omöjligt. Jag vet flera situationer där män varit uppgivna då de nekats kontakt med sina barn. Egentligen ett övergrepp i sig.

En ny yrkeskategori som skulle generera många nya arbetstillfällen kan bli fallet med detta lagförslag.

Svaga föräldrar behöver också hjälp i sin kommunikation med myndigheter. Särskilt arga pappor som är besvärliga för socialtjänsten. Här kan föräldrahandledaren, som då ska vara helt oberoende av den sociala myndigheten, också ha viktig funktion.

Många pappor sitter i våra fängelser. Man pratar om behandling men glömmer bort att hjälpa till med föräldraskapet. Här kan man börja med det föreslagna och lagreglerade kontakt-arbetet då man inte behöver eftersöka dem. Möjligen finns det redan en tendens till detta tänkande inom kriminalvården men männen kan välja att inte medverka och inte allt för sällan inom socialtjänsten så tänker man att det inte är ”någon bra pappa” som heller inte finns anledning att jobba med. Lätt välja bort.

Utbildningskravet för att vara en föräldrahandledare kan variera, men det min-sta är att man får en utbildning i att se situationen professionellt och inte enbart hjälpande. Man måste lära sig att låta omtanke gå via intellekt. Viktigt i alla vårdande sammanhang. Med denna kunskap kan många olika kategorier komma väl till användning.

Visst kan det hända att två människor träffas och konsekvensen blir ett oplanerat barn men om man har vetskap att krav från samhället finns att man inte bara kan köpa sig fri från ansvar utan måste delta personligen i reglerad omfattning gör att dessa situationer kommer att bli färre. En prevention som skulle vara mycket gynnsam.

Sekundärt skulle stor del av kriminalvården avlastas. Skolan skulle få fler föräldrar som efterfrågar resultat med mera. Det är mycket viktigt att få visa sin teckning för både pappa och mamma (symbolik). På sikt skulle också många som suttit fast i sina socialt belastande arv resa sig ur dessa och våga vara en av två föräldrar oavsett om man är det tillsammans eller inte.

Jag tycker det är okej med lag om bilbälte men detta håller jag nog som lite viktigare.

Per-Göran Tenbrink

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons