Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inför föräldrautbildning!

Annons

Alla har vi varit barn, barnen är vår framtid.

Barnen är värda att satsa på både politiskt och marknadsmässigt.

Utbildning är nyckeln till framgång och lycka. Underhållning förmedlar spänning och lustar. Sporten hägrar med utmaningar och stora pengar. Allt det här känner vi igen men vi hör också dagligen om problem i hemmen, i skolan och på gatorna. Vi vet också om de inre skadorna på grund av rädsla, osäkerhet, utanförskap och otrygghet. Detta i sin tur leder inte sällan till mobbning, anorexia, självmord och andra destruktiva handlingar som till exempel ungdomsvåldet. Insatser av olika slag har inte haft några väsentliga framgångar eftersom de flesta kurvor pekar nedåt.

Jag har själv fem barn och tjugo barnbarn. Jag har under mitt liv både inom yrket som präst och privat träffat många narkomaner och psykiskt sjuka, och många av dem har varit ungdomar. Ofta hör vi uppmaningen att föräldrar och skola måste ta större ansvar, sätta gränser, vara tydligare och ställa krav. Man förväntar sig att de vuxna tar ansvar och är goda förebilder. Lärarna i förskola och skola får i dag bra utbildning på området men detta räcker inte. Vad vi mest behöver enligt min åsikt är en obligatorisk utbildning för alla föräldrar som är gedigen och brett upplagd. Redan vid första besöket på mödravårdscentralen ska de blivande föräldrarna bli informerade om föräldrautbildningen, dess omfattning, kursplan och utbildningstillfällen (vilket bör förläggas på kvällar och helger). Utbildningen ska ledas av lärare med hög kompetens och specialister av olika slag ska medverka, som till exempel barnläkare, jurister, familjerådgivare, psykologer, dietister, bibliotekarier. Kostnaden för denna utbildningsinsats anser jag vara ointressant eftersom jag är övertygad om att den kostnaden snabbt kan tjänas in i sparade samhällsinsatser i framtiden gällande de ännu ofödda barnen.

En annan angelägen fråga är varför ämnet ”Livskunskap” saknas i skolan. Vad jag förstår utgår man från att frågor som värdegrund ska ingå i andra ämnen, ja, i alla ämnen, men det anser jag varken räcker eller fungerar. Situationen i samhället visar oss tydligt att barn och ungdomar saknar kunskap om vad det innebär att vara människa med stort M. Ämnet är stort och brett och därför så oändligt viktigt. Vi måste få större insikt och ta större ansvar för barnens psykiska och själsliga utveckling och mognad. Vi måste lära dem livets förutsättningar och möjligheter, tala om de svåra frågorna som sorg, ångest, ensamhet utsatthet och död. Vi måste ge kunskap om samhällets ansvar och plikt mot sina medborgare och individens uppgift att bry sig om och ställa upp för sina medmänniskor. Vi måste få dem att förstå vad som är gott; omtanke, vänlighet, uppskattning, hjälpsamhet, vänskap, och vad som är ont; elakhet, hånande, sårande ord, våld, mobbning, förtal förstörelse och så vidare. Jag tror att de flesta vet detta på något sätt men vi måste fördjupa frågan, höja och bredda ungdomarnas horisont, förtydliga och förankra och på olika satt exemplifiera. Vi måste visa på positiva möjligheter och förödande konsekvenser. Ämnet livskunskap måste finnas som grundplåt från första året i förskolan till sista året i gymnasiet. Detta ämne är lika viktigt för den enskilda individen som för samhället och demokratin i vårt land och i världen.

Gisela Thomson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons