Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag är din medmänniska

/


När ska jag sluta vara en främling?

Annons

Jag går på Gävles gator, jag tittar ut över vattnet och jag känner stolthet över att Gävle är mitt hem. Men det finns stunder då jag inte känner mig välkommen. Det finns stunder då jag känner att en människa som inte är etnisk svensk inte hör hemma här. Detta känner jag när jag går på stan en lördagsmorgon.

Jag är född och uppvuxen i Sverige. Jag är lika mycket svensk som du.

Varför är det så svårt för en del människor att acceptera det?

När jag går på stan med min familj börjar det ofta bra.

Jag går runt i affärer som alla andra. Men det slutar inte alltid bra. Vissa gånger får jag blickar, sådana som säger ”undra om hon kan svenska” eller ”vad gör hon här, kan hon försvinna från mitt land”. Andra gånger hör jag glåpord som ”påskkärring”. Inte bara en gång utan orden upprepas, många gånger. Bara för att jag bär en tygbit på huvudet, som för mig betyder så mycket men som för dig inte behöver betyda något.

Jag vill inte att du ska tycka synd om mig. För det är inte synd om mig. Det jag vill är att du ska acceptera mig, för att jag är värd din acceptans. Jag vill att du ska förstå att du inte kan ta rätten ifrån mig att känna mig välkommen, för jag är välkommen. Jag vill att du ska inse att jag inte är någon främling, för jag är din medmänniska.

Din medmänniska

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons