Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag måste göra något

Annons

Det var en gång ett land där de flesta människor levde lyckliga. Människorna såg inte bara till sig själva, de brydde sig om andra. Och insåg att det bästa de hade var varandra. Folket umgicks och var glada men någonting hände med människorna som bodde i det landet. Vissa människor blev avundsjuka och giriga. Så en dag hände något fruktansvärt, det blev en chock för folket. Deras statsminister blev brutalt mördad. Efter det gick det utför för landet. Men det fanns en person som kände för att göra något mot våldet. Så denna person fick nog, och skrev ett brev till herr Gorbatjov och herr Reagan. Och det löd så här: ”Kära herr Gorbatjov, vad är det du gör mot oss, tänker du någonsin på att vi har fått jorden som ett lån till oss och att våra barn och barnbarn ska ta över en gång. Jag sitter framför teven och lyssnar och ser på dig och är orolig som alla andra. Men jag känner att jag måste försöka att göra något. Hur skulle det vara om ni kunde vara vänner i stället och hjälpas åt mot våldet, ni har säkert mycket att lära av varandra. Det är på dig det beror om mina barn som jag älskar över allt annat ska få någon framtid, jag sänder med kort, på mina barn som för mig är ett stort under. De hälsar till dig. Just nu har jag läst en dagstidning där det handlar om dig och Reagan att ni ska träffas i Reykjavik och enas om medeldistansvapen. Det står också så här. Ingenting förmår att väcka så många förhoppningar om fred och sämja på jorden, som ett toppmöte mellan USA och Sovjetunionens ledare. Det är också en bild i tidningen där herr Reagan tar ett ömt farväl av Nancy. Och jag frågar dig vad har livet för mening om jorden blir förstörd och du mister alla dina nära och kära vänner, det ligger i dina händer, det är du som avgör detta. Jag ser upp till dig och Reagan som två bröder, som bråkar. Lycka till.

En som älskar allt levande.”

Sedan skrev jag ett brev till Ingvar Carlsson, han håller också med mig om hur viktigt det är att ge våra barn en god start i livet, och att det är viktigt att vi vuxna verkligen anstränger oss, för att ge dem en bra värld att växa upp i. Han lovar att göra vad han kan för att vi ska få en värld i fred och frihet.

Själv miste jag min älskade mamma år 1969. Jag var då 17 år gammal. Mitt första barn fick jag när jag var 29 år gammal. När jag fick henne var det som att jag fått min mor tillbaka. Det var min mors ögon som tittade på mig. Hon föddes med ett hjärtfel och blev opererad när hon var tio år gammal. Hon är högsta vinsten för mig. Jag var så rädd att hon skulle dö, jag vågade inte fråga personalen, för jag var så rädd för svaret jag skulle få. Jag gick runt hela Akademiska sjukhuset ensam med en sökare i fickan och jag bad till Gud att om hon fick leva så skulle jag hjälpa människor som har det svårt. Jag utbildade mig till undersköterska. Jag älskar människor.

När min dotter var sex år gammal så sa hon till mig att jag skulle skriva så här: Denna mamma, gode Gud, bär en full säck och det ligger vingar i den. I en stor säck, och glöm inte barnen, för annars kan deras vingar gå sönder, om de går sönder, då blir barnen ledsna.

En som ska förändra världen

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons