Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag säger som Afzelius: ”Ska du fiffla ska det va’ rejält, det kan vi acceptera...”

Förtroendet för facket har en kraftigt nedåtgående trend. Endast ett förbund fick positivt omdöme i en undersökning bland 6 000 medlemmar.

Annons

Nu börjar de interna analyserna i organisationerna om varför. Några förbund drar slutsatsen att vi syns för lite, vi måste ut på ”golvet” och möta medlemmarna i deras miljö. Det finns säkerligen många fler behövliga ”analyser” men vart tar dessa vägen när det gäller lägenhetsaffärer, missbrukade styrelseuppdrag, skattefria semesterresor, interna uppräkningar av pensioner och många andra tillfällen då de fackliga företrädarna ertappats med fingrarna där de inte borde vara? Det är ju dessa ”affärer” som troligtvis är orsaken till det bristande förtroendet.

Några av anledningarna till att medlemmarna fått nog är att det saknas konsekvenser för de som ertappats samt organisationernas bristande kompetens att skapa en miljö där etik och moral måste vara vägledande.

Det verkar som om en del makthavare inom fackföreningsrörelsen alltid, som katten, landar på fötterna. Efter en aktuell turbulens som slutar med att vi ska tycka synd om den girige. De har ju lagt ner så mycket jobb inom rörelsen och gjort mycket positivt för medlemmarna. Med tårar försäkrar de att de ska ”betala tillbaka” och att vi ska tillsätta en kommitté som ska utreda etik och moral och lägga upp regler om hur man ska uppträda som förtroendevald.

Efter ett tag lägger sig tystnaden som bomull över det som hänt och människor glömmer. Jag vet snart inte hur många etik- och moralkommittéer som tillsatts där vi vanliga efter lång tid fortfarande väntar på utredningarnas förslag. Eller också glömmer vi eftersom det ingår i dementiapparatens agenda.

Ända sedan mitten på 90-talet har många varit nere i ”syltburken” och gemensamt för alla är att de har kvar sina jobb. En del har fått bättre jobb med högre lön och de lever nog efter devisen ”att alla har glömt”.

Hur är det med allas lika värde och att alla ska behandlas lika?

Tänker på tjejen i köttdisken som tog några skinkskivor att lägga på smörgåsen vid sin paus i lunchrummet. Var det en stor grej eller ska alltid den vanlige sättas på plats. Hon fick sparken. Arbetsgivaren hade inte längre förtroende för henne.

Jag säger som Björn Afzelius sjunger, jag citerar .

Börja agera för återupprättandet av etik och moral! Då kommer medlemmarna tillbaka och är stolta över sin organisation.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons