Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag ska be att få ställa uppmed en visa om en tupp ...

Annons

Jag ska be att få ställa upp med en visa om en tupp. Så tänker jag mig att fortsättningen på livet blir. Undrar om det finns plats på Rådhustorget för mig. Tänkte lägga en hatt framför mig. Kanske kastas det i några kronor. Ja, vad ska man annars säga om detta tidevarv? Åren går, man blir grånad, man får fåror. Lite repor i lacken, men motorn går bra! Man mår kanske inte så där superbra efter många års slit inom olika yrken. En tidig start på arbetslivet, ja det var mer vanligt förut! Man var ung 15 år, man tyckte man ägde världen. Men de gjorde man ju inte. Hugg i och bär sa de äldre, orkar du inte? Ha, ha, veklingar annat var det på min tid...

Och högg i det gjorde man, drog i sig gaser och annan skit, asbest med mera. Ingen visste något, men jobba på bara. Kan de vara farligt? Nej, nej, jobba på bara.

Åren går och sedan när kroppen säger ifrån. Vad händer då? Jag ska be att få ställa upp med en visa om en tupp! Ungefär så har vårt arbetarskydd sett ut.

Man får en arbetsskada, vad hände ? Blir tvungen att byta jobb! Vem vill ha en då? Efter att gått hemma i drygt ett år, inte många. Man får ordna jobb själv, arbetsförmedling och försäkringskassan kommer och tittar efter 14 dagars prova på. Sedan har jag inte sett röken av dem på 20 år. Jobba med löne- bidrag är ingen ärevördig form av arbete, mest löd orden; jaså, en 90-procentare. Men lönen skulle väl vara den samma, det hade vi väl försäkringar för genom facket?

Man hade hoppats det, fick en allmosa, livränta kallades den. För att täcka upp till vad man skulle ha tjänat i det gamla yrket. Tack för kaffet! Jag har haft en löneutveckling från 10 000 kronor i månaden år 1987 till cirka 16 000 kronor 2007. Wow! Tabletter och stödkragen har varit mina bästa vänner genom åren. Men du som ser så frisk ut, vad felas dig?

Lite ont får man väl stå ut med! ”Ja ä int bitter”, sa Tony Rickardsson. De är inte jag heller, tack vare en bra familj! Som stöttat, ja, ekonomin har väl inte varit så bra. Men vi hankar oss fram. Men det är inte lönen allena man lever av, respekt är en annan sak. Känna sig behövd, känna att man gjort sitt men kroppen sa ifrån till slut.

I dagens samhälle är man så beroende av att veta, vad jobbar du med? Jag har inget jobb, svarar man, arbetslös just nu. Går på lönebidrag är ett annat svar man gett. Vad blir då reaktionen från den som frågat? Ingen, man vänder ryggen till och tilltalar någon annan. Lättare ha en skada som syns, oj stackare som har det så!

Ja, som sagt, man hankade sig fram, det blev inte mycket över men ändå. Så kom då nästa dråpslag. Alliansen vann valet, nu skulle alla simulanter sättas åt!

Man höjer det ena, a-kassan, man sänker det andra, f-kassan. Får efter många turer besked om att arbetskapacitet det har dom flesta. Okej, jaså är det så...

Ja, på 25 procent kan du jobba. Okej, och var hittar man de jobben då? Ingen som vet. Man får väl stämpla på 25 procent då, tills man hittar något: Men icke sa nicke, se det går inte för sig. Stämpla på så lite. Berättar arbetsförmedlingen detta då? Nej! Hur ska man kunna veta då ? Fick i alla fall igenom 75 procent sjukersättning på ett år.

Med den fasionabla ersättningen av 8 000 kronor i månaden. Tryggt att veta att vi värnar om varandra. Den tar slut nu om två månader. Men har ändå inte råd att ha den kvar. Du får ingen förlängnig heller, blir svaret från f-kassan. De har tagit bort den möjligheten nu. Vilka? Regeringen. Ut och sök jobb nu, blir svaret. Du ska nu ingå i en tvåpartsamverkan, säger de, mellan f-kassan och arbetsförmedlingen. Vad bra, det känns tryggt, vi ska skriva ut en handlingsplan åt dig. När man ser den baxnar man. Jag har haft en fyrpartsamverkan för något år sedan. De låter stort när katten skiter...

Jag tror åter i min enfald att nu hjälper de säkert mig med ett jobb. Kommer med flera förslag på jobb, de jublar: Vad roligt att du är så positiv!

Jag ska be att få ställa upp med en visa om en tupp! Ligger på, ringer, mejlar, har ni hört något, får jag något av jobben jag sökte? Nej, så går det inte till, blir svaret! Jaså, vi bara anmäler dig. Men var är hjälpen då? Det verkar som om dessa åtgärder mer främjar dem som jobbar på arbets- förmedlingen och f-kassan.

Att det ska vara så svårt att få ett jobb. Jag är i en sådan attraktiv ålder, snart 61 år! Vad kan man begära mer, många års erfarenhet av både jobb, ont, arbetslöshet med mera.

Jag besökte arbetsförmedlingen i Gävle. Wow! Trodde jag gått fel och hamnat på bokrean. Vad mycket folk, och så många unga! Men man har ju facket på sin sida, det vet man! Har varit fackansluten sedan 1963. De hjälper säkert! Nej, det gör det inte! De säger inget heller! Barrikaderna är tomma...

Partiet de Röda då? De står väl upp nu, och kräver rättvisa i landet. Jobben blir färre, varsel, nedläggning, ja, listan kan göras lång. Ingen säger något, stå och skrapa med foten. Stampa, lev om, kräv, skapa diskussioner.

Därför, när ni passerar mig på Rådhustorget lägg i en spänn i hatten, när jag ber att få ställa upp med en visa om en tupp!

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons