Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag skriver i vrede

När Reinfeldt bemötte Mona Sahlin förklarade han att det var samhällsbevararna (de med arbete) han tänkte gynna i första hand. Underförstått var alla de andra tärande (arbetslösa, sjuka pensionärer etcetera) ingenting värda och därför ska de inte heller få del av välfärden. Uttalandet visar tydligt var Alliansen står. Det segregerade samhället är deras mål.

Annons

Jag är 78 år. Började min första anställning när jag var 15. Mina föräldrar saknade resurser för att möjliggöra studier. Jag växlade därför arbete med studier (korrespondenskurser, folkhögskola) och avlade så småningom en högskoleexamen.

Denna resulterade så småningom i högt kvalificerade anställningar inom såväl stat som kommun. Jag är inte ensam om att ha gått den ”långa vägen”. Men att vi efter denna långa vandring där vi mer än en gång arbetat i vårt anletes svett ska betraktas som enbart tärande och icke tillhöra skiktet samhällsbärare, hade vi aldrig väntat att få höra från landets statsminister. Det visar råheten och högmodet från den som borde sträva efter att hålla ihop nationen. Jag vill inte, vilket troligen också gäller övriga som haft en liknande levnadsbana, bli betraktad som tärande i motsats till de som i dag har ett arbete.

Uttalandet från Reinfelt är inte ett olycksfall i arbetet. Det samhälle som han och hans likar vill skapa har inte plats för bland annat de kategorier jag nämnt. Segregering, utanförskap, och ojämlikhet är honnörsord för dem och solidaritet är något fult.

Reinfelt och hans hust- ru har under Alliansens fyraåriga skattesänkningsperiod (för de rika och de med arbete) själva fått sin skatt sänkt med 125 000 kronor varje år. Mot detta kan sättas (jag klagar inte) att jag betalar cirka 100 000 kronor per år i skatt som pensionär. Trots detta vill Alliansen att gapet mellan arbetande och övriga ska öka.

De löntagare som i dag tänker lägga sin röst på Alliansens segregationspolitik borde tänka sig för både en och två gånger.

Även om de inte vill ställa sig solidariska med de utanför arbetslivet, bör de kanske fundera över vad som sker med dem själva om de kommer att tillhöra någon av kategorierna, arbetslösa, sjuka och pensionärer.

Jag vill än en gång betona att jag känner en djup vrede och synnerligen kränkt av att höra dessa ord från en person som redan från födseln befunnit sig i den grupp, där han aldrig behövt avstå från det livets goda, som han nu med sin politik missunnar en stor del av Sveriges folk.

Humanism och solidaritet borde vara styrande om vi ska gå mot ett mer civiliserat samhälle. Med Reinfeldts och Alliansens politik fjärmar vi oss alltmer från ett sådant samhälle.

Olle Ljungbeck, Gävle

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons