Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag skulle simma ända från Australien till Gävle sjukhus

/

Öppet brev till personalen på Gavle sjukhus.

Annons

Jag har varit ute och resti fem år. Innan dess jobbade jag 35 år på anestesikli-niken.

Jag har varit både patient och personal på flera sjukhus i tre olika länder (mest patient oturligt nog).

Det har forvånat mig hur mycket personal det varit på varje pass; hur ineffek-tiva, oprofessionella och hårda de varit.

Jag vet att ni känner er frustrerade, förtvivlade, ständigt otillräckliga (och kissnödiga).

Ni ska veta hur duktiga ni är, vilket stöd ni är för yngre doktorer. Ni har utvecklat inte bara er egen profession utan också medicinskt. Lämna känslor av otillräcklighet och frustration, de tillhör inte er. Var stolta!

Undersköterskor, ni skulle veta hur oduglig jag skulle vara utan er. Ni behövs verkligen. Patienter ligger skönt i sängen när ni bäddat, hur viktigt är inte det? Jag lyckades aldrig få till det lika bra!

Doktorer (jag känner mest anestesiologer och kirurger), Ni har en arbetsbörda som få känner till. Ändå håller ni er à jour med utvecklingen. Ni jobbar i ett team, behover inte bli kallade ”Mr Andersson”. Ni är superduktiga på att i det dagliga slitet undervisa sjuksköterskor och annan personal.

Jag skulle inte bli ett dugg orolig inför en operation i Gävle! Jag skulle simma fran Australien om en operation var nödvandig.

Anette Johansson, Torsten Winkert, Johnny Hillgren och många flera, tack för att jag fått lära mig professionen tillsammans med er.

Nu är jag inte arbetsför längre. En enkel hjärnskakning gör det omöjligt att arbeta snabbt, säkert och effektivt.

Tack alla!

Eva Boström

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons