Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klassamhället lever

Jag är ung, jag är studerande, jag är arbetslös. Min månadsinkomst ligger på 7 820 kronor. Vilken tur jag har haft som har fått bo i en trea i Sätra med ungdomsrabatt från Gavlegårdarna.

Annons

Visst, knopparna på spisen lossnar emellanåt och både kyl och frys är från det ljuva 80-talet (jag undrar hur miljövänliga vitvarorna är). Badrummet skulle renoverats för tio år sedan och plastgolvet i köket lossnar lite mer för varje dag.

Jag har bott här i snart tre år, vilken tur jag har haft som fått bo så billigt, för visst måste man offra sig lite grann?

Det är ju inte så konstigt att man får tumma på standarden när man är ung student. Men nu tar ungdomsrabatten snart slut och jag måste flytta härifrån, att betala 5 000 kronor varje månad för ett renoveringsobjekt känns inte särskilt lockande, och inte har jag råd.

Nej, nu får jag flytta till en tvåa i stället, som jag har råd med om jag tummar lite på nöjesbudgeten. Det kommer bli tråkigt att inte kunna gå på bio eller fotboll, det kostar ju så mycket pengar, men visst måste jag bo någonstans?

Samtidigt läser jag i tidningen att Bäckis bygger en lyxvilla utanför Gävle. Min nya lägenhet får visst plats i hans salong utan bekymmer.

Och den där Svanen? Om skyskrapan byggs kommer dess skugga ligga som ett hån över alla oss som inte har råd att unna oss grönsaker till maten eller att någon gång få se en film på bio. Klassamhället lever i allra högsta grad. Du ser det runt dig om du bara tittar extra noga.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons