Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man måste respektera gatubarns frihetsbehov

Annons

100 miljoner barn lever på gatan runt om i världen. 40 miljoner i latinamerika. De lever i en våldsam och osäker miljö där de ständigt utsätts för hot eller övergrepp.

De ses som samhällets smuts. Ett störande fenomen som människor vänder bort blicken för.

Polisstyrkor kallar ibland in före detta soldater för att uträtta gaturensningar. Som att rensa bort ogräset från rabatten rycktes 5 611 liv bort i Brasilien 1988–91. 5 611 pistolskott i deras huvuden. Vissa barn var inte mer än fem år.

De sover i träden eller till och med i tomma gravar, av rädsla att bli upptäckta av polisen. Som tjänar pengar på dem. Våldtäkt eller misshandel är en vanlig bestraffningsmetod om de vägrar att sälja lim eller råna åt dem. Jag såg dem i La Paz, Bolivias huvudstad. Jag såg hur de dränkte sina garnystan i lim som de sedan andades in och jag såg hur deras ögon blev blanka. Tomma. Rödsprängda. De flyr till sin egen värld, eftersom de inte är välkomnade i den riktiga.

Trots dessa levnadsförhållanden föredrar många gatubarn livet på gatan framför barnhem. Varför? Frihet.

60 procent av Bolivias gatubarn rymde hemifrån på grund av fysisk misshandel i hemmet. De är livrädda för att bli inlåsta igen. Hellre förnedrad på gatan än i ett hem.

Men många statliga organisationer låser ändå in barnen. För ett barn som levt på gatan blir dessa barnhem givetvis ångestladdade och avskräckande. Man måste respektera gatubarns frihetsbehov och trycka hårt på den prioriteringen!

Man blir som man förväntas. Att bli misstrodd reflekteras. Med tillit kommer trygghet, och först då kan de våga hoppas, tro och försöka.

Stina Lindberg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons