Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man skiljer sig inte från barnen

Annons

Människor gifter sig av kärlek och skaffar barn. Efter en tid kan föräldrar må dåligt av olika anledningar och är ibland av den anledningen eller annan orsak nödda och tvungna att skilja sig och det måste man naturligtvis respektera.

Men vad som oftast glöms bort är att man inte skiljer sig från barnen. Jag har sett och ser alltför ofta olika vuxna och barn som mår uruselt beroende på att den ena föräldern struntar i sitt eller sina barn vad gäller tid, engagemang och ekonomiskt ansvar. Gång på gång lovar de vuxna att inte barnen ska komma i kläm, men verkligheten ser helt annorlunda ut. I föräldrabalken står att föräldrar alltid ska göra sitt bästa för sina barn,. Är ”det bästa för barnen” att bara flytta iväg långt och träffa sina barn någon eller ett några gånger om året? Hur mår barnen av det? Hur blir barnen präglade av att en förälder sviker? Hur mår den förälder som får ta allt både vad gäller tid, uppfostran och ekonomi? Hur mår barnen i en sådan uppväxt?

Barnen blir fattiga både vad gäller ekonomi och att bara ha en förälder som aldrig kan ersätta både mamma och pappa. I dessa fall vore det kanske bättre för barnen att den förälder som flyttat i stället var död, för då fanns i alla fall för barnens skull en anledning till att de svikit. Visst kan de personer som har råd anlita en advokat för att på så sätt få lite upprättelse i tingsrätten gällande den ekonomiska delen. Men allt för ofta blir det att föräldrarna av försäkringskassan får sina 1 273 kronor i månaden och kämpar på i det tysta. Den helt ensamstående föräldern har sällan råd med advokat. Snälla föräldrar, glöm inte bort era barn – det gäller både kvinnor som män. Ni har båda ett stort ansvar som ni faktiskt är skyldiga till själva.

KHB

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons