Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min julönskan 2009

Annons

Kära läsare, en gammal saga berättar att en rik familj behandlade farfar på ett omänskligt sätt. Han bodde i ett hörn av huset, de brukade gömma honom när folk kom på besök på grund av att han hade på sig kläder som resten av familjen inte ville använda längre.

En gång tappade farfar sin gamla tallrik som sprack i bitar och maten spilldes ut på golvet. Medan pappa och mamma skällde på honom diskade sonen alla bitar av tallriken och limmade ihop dem. Då tallriken var reparerad frågade pappan: Varför tog du dig tid att laga en gammal tallrik?

Då svarade sonen: På den ska du äta när du blir gammal, pappa.

Alla kommer någon gång att bli gamla. Bland de många orättvisor som dyker upp i samhället är en att många arbetare som har jobbat hela sitt liv för att bidra att bygga upp välståndet i Sverige, måste leva på bidrag när de blir pensionärer på grund av att deras pensioner är så låga att de inte kan försörja sig.

Många pensionärer får mindre än 6 000 kronor efter skatt, och det räcker inte för att betala hyra, telefon, el, radiotjänst, kläder, busstrafik, mediciner, mat med mera.

De kan inte tänka sig att handla en julklapp till sina barnbarn, de kan inte leva med stolthet, de har inte råd med det sociala livet.

För några månader sedan kunde man läsa i tidningarna att en vd som skulle bli pensionär skulle få 120 miljoner kronor.

Jag önskar att den lägsta pensionen här i Sverige skulle vara 12 000 kronor per månad före skatt, det vill säga 10 000 gånger mindre än 120 miljoner för att bidra till att pensionärer kan få tillbaka sin stolthet och leva lyckliga sina sista år.

Det är min önskan till julen 2009.

Manuel Echeverría

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons