Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När det värsta ändå händer...

Annons

Som tonårsförälder bär man på en ständig rädsla och oro när ungdomarna beger sig hemifrån. Det oprovocerade våldet ökar med stormsteg och tillsammans med alkohol och droger finns det vissa människor som tyvärr inte kan ta ansvar för sina handlingar. Självklart bidrar detta till att vi föräldrar känner oss otrygga, helg som vardag.

Så händer det som inte får hända...

I lördags besökte vår son, i sällskap med en god vän, en nattklubb i Sandviken. En kväll full av förväntan som började trevligt, men som dessvärre slutade i en rå misshandel. Misshandeln skedde helt öppet i form av hårda knytnävsslag mot ansiktet och sönderrivna kläder. Trots att sonen föll till marken fortsatte de aggressiva sparkarna mot både huvud och kropp. Det krävdes tre personer för att få stopp på den som utförde misshandeln.

Man kan undra vad som driver någon att utföra dessa vidriga gärningar? Som trots att offret ligger hjälplös på golvet fortsätter med misshandeln. En enda olycklig spark på fel ställe på kroppen kan sudda ut ett männsikoliv.

Ingen får någonsin glömma det som hände Gävlekillen Marcus för några år sedan. Där det visade sig att ett ord riktat till fel person kan få ödestigra konsekvenser. I sonens fall slutade det med blåöga, skador på näsa och mun samt huvudvärk. Kläderna han bar vid tillfället blev både nerblodade och brutalt sönderslitna.

Det sägs att tiden läker alla sår. Det är möjligt, till det yttre. Men insidan på en misshandlad människa, kommer den någonsin att läka?

Vad kan vi göra för att stävja det oprovocerade våldet som ökar med drastiska siffror?

Vad är det som gör att våldet och speciellt ungdomsvåldet ökar så drastiskt?

Är det en rädsla att blanda sig i och försöka avbryta ett gruff som sedermera kan trapppas upp och leda till en misshandel?

Finns det ett samband med den ökade konsumtionen av alkohol och droger bland ungdomar och det upptrappade våldet? Droger som driver en vanlig hygglig människa att begå avskyvärda handlingar.

Den här gången skedde misshandeln på ett ställe där det fanns både vittnen och vakter och dit polisen snabbt kunde infinna sig och gripa för- övaren. Men ponera att övergreppet skett på en mörk bakgata, utan hjälp från någon med mod att avbryta misshandeln. När hade då sparkarna fått ett slut?

Vi vill tacka alla er som hade modet att ingripa i lördags. Utan ert civilkurage vet ingen hur denna lördagskväll hade kunnat sluta.

Eva och Mats

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons