Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om vi tar Kalle och Stina får ni resten

Annons

När det ska delas upp i lag för till exempel brännboll kan det, om ingen vuxen är med och styr och ställer, bli så här: De två bästa ställer sig en bit framför resten av gruppen och lottar för rättvisans skull om vem som får välja först. När det första valet är gjort brukar den som förlorat lottningen i rättvisans namn få välja två personer. Så håller valet på. Man väljer två åt gången. I gruppen som ska väljas försöker deltagarna se mer och mer ointresserade ut. De kanske petar sig i näsan eller börjar knuffa på varandra. Till slut är det bara fyra till sju personer kvar att välja bland. Då brukar man för att göra lidandet mindre eller processen kortare kunna säga så här: Om vi tar Kalle och Stina så får ni resten!

Så sätter man igång att spela. Eftersom man vill att lagen för spänningens skull ska vara så jämna som möjligt så händer det att man under spelets gång låter några byta lag. Man kanske byter målvakter.Grymt och hemskt tycker säkert många och blir upprörda, men så här brukar det gå till.

Hur kommer det sig att man inte upprörs lika mycket när det blir fråga om skolval? Där blir de som jag tidigare kallade resten ju inte alls med. De blir kvar i den kommunala skolan. Det finns en del likheter med systemet med friskolor. De bästa försvinner först. Frågan är hur pass fritt det valet är. Det är de som har skolintresserade eller studievana föräldrar som drar först.

Det blir en grupp som blir kvar och som inte har samma go eller förutsättningar som de som valt eller valdes först. Något intresse av att få bra medspelare finns det dock inte när skola väljs.

Nu kan man ju för all del i den heliga valfrihetens namn säga att det står var och en fritt att välja. Satsa på dig själv, bli entreprenör, carpe diem, tänk på din framtid och så vidare.

En klar fördel när man valde lag för fot- eller brännboll var ändå att alla till slut fick vara med.

Visst kan det finnas en del fördelar med friskolor. Viss pedagogisk förnyelse sker säkert, skolorna kanske mår bra av att skärpa sig för att få elever ,man kan välja skola efter vad man är intresserad av. Jag kan se till att mina barn får en undervisning som överensstämmer med min tro och så vidare. Det här systemet är bra om man gillar individens frihet och ogillar det man brukar kalla kommunalgrått. Det negativa med reformen är dock att den bidrar till en allt större segregation och att den kommunala skolan utsätts för vad man brukar kalla ”braindrain” och det tror jag inte är bra för någon och framför allt inte för landet och framtiden. Vi brukar ju ofta höra hur förfärligt det är med U-länder som blir av med sina hjärnor ( braindrain).

Dessutom blir säkert skolmiljöerna mera ensidiga torftiga och mindre utvecklande. Motsatser, spänningar och kors- befruktning tror jag är mer utvecklande när det gäller utbildning.

I företagssammanhang pratar man ofta om möten och korsbefruktning. Idéer som stöts och blöts blir ofta bättre om de får möta invändningar och andra sätt att se på samma fenomen.

Det gäller särskilt vid projektledning och ”brainstorming” där inga tankar eller idéer förkastas. Jag har varit med och lett en hel del kurser i projektledning. Vid kursutvärderingarna framhölls alltid det fantastiska med att erfara hur man arbetar i andra branscher. Kursdeltagarna blandades alltid. Det var folk från NCC, Volvo, Ericsson, en hel del medicinföretag, inrikesflyg och en del kommunala chefer. Man hittade bra exempel som man kunde ”stoppa in” i den egna organisationen och fann många framtida affärsmöjligheter. Men det är klart, här handlade det om höjdare från storföretag och deras erfarenheter verkar inte vara värda särskilt mycket. De tänker väl på ett annat sätt kanske.

Många barn från främmande länder kommer hit till vårt land när de är i 15–16-årsåldern. En del av dem klarar mot alla odds att läsa ikapp våra svenska barn. För många är det så här: De får gå i skolan väldigt korta dagar. De får en viss svenskundervisning i våra skolor och går sedan hem till ”boendet”, där de surfar på nätet och pratar med landsmän. Om de är studiemotiverade så kan de kanske efter några år gå i en vanlig klass.

Problemet är bara att från dessa klasser har ofta de med svenskt modersmål för länge sedan flytt. De går på friskolor.

Tänk vilken massa nyttiga erfarenheter våra skolbarn går miste om.

Om du är marknadsorienterad så kanske du kan tänka vilken massa affärsmöjligheter som aldrig får liv.

Sören Svensson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons