Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omsorg eller bara sorg för de anhöriga

/


Mamma hamnade på sjukhus efter att hon ramlat ihop hemma.

Annons

Vid besök pratade sköterskan om att mammas tillstånd var dåligt, då hon fick dropp, har diabetes och inte kunde gå. Hon kunde inte flyttas utanför Gävle till något boende. Men vad skönt, tänkte vi alla i familjen och speciellt pappa som nu väntar på en höftledsoperation och knappt kan gå. En dag skulle vi hälsa på som vanligt och ringde för att höra om mamma var vaken. Då var hon i Söderhamn på ett korttidsboende? Vi visste inget om dag och tid när hon skulle flyttas. Vart tog löftet vägen om att mamma var så dålig fysiskt att hon inte skulle flyttas?

Jag ringde sköterskan på sjukhuset och hon sa att läkaren sagt att hon var färdigmedicinerad och att flera patienter nu låg i korridoren och väntade på att få någon sal. De trygga personer för mamma som har Alzheimers sjukdom fanns nu inte i hennes närhet. Vi besökte henne i Söderhamn. Då stirrade hon ner i golvet och var okontaktbar. Hon hade fått lugnande tabletter för att hon hade varit aggressiv ansåg läkaren som träffat henne på sjukhuset i kanske fem minuter på en vecka. Vi och sköterskorna hade inte sett någon aggression förutom vid hygienrutinen då hon har stor integritet.

Jag ringde läkaren och han skällde på mig och sa att man måste tänka på personalen så att de inte ska få det så jobbigt. Vilken människosyn? Jag blir rädd och arg. Hur ska jag bli behandlad om jag blir gammal och sjuk kan man undra om det är så här nu?

Argsint/besviken anhörig

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons