Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Planerarna är ute och cyklar

/

 Det märks ofta att cykelbanor sköts och planeras av människor som själva inte cyklar.

Annons

Några exempel:

För antalet bilparkeringar vid bostadshus eller vid affärer finns en norm på hur mycket yta som krävs. Cykelställ kommer in mycket sent i processen, och är väldigt få i förhållande till önskvärd utveckling. Varför finns ingen norm för antalet cykelplatser, där det går in tio cyklar på en bilplats?

När nya cykelvägar anläggs vid till exempel köpcentrum ritas de in sist, och får väldigt krångliga vägar. Att cykla mellan affärer i Hemlingby eller Valbo köpcentrum är mycket farligare än att cykla i sta’n.

Livsfarliga vägskyltar sätts upp mitt i smala cykelbanor. Se Parkvägen vid till exempel Solängsskolan. Här ska cyklister och gående mötas i tät trafik på en mycket liten yta. Ibland är det halt också!

På Gammelbron sätts ”betonggrisar” ut för att hindra bilister, men varför ställs de på bredden, så att cykelbanan blir så smal att den blir farlig? Det går inte att mötas, och svårt att ploga.

Nej, det är detaljtänket som måste arbetas in hos er som arbetar med en omställning till en bättre trafikmiljö. Och attityden till cykling. I en platt stad som Gävle kan många fler cykla.

Nu ska också sägas att saker blivit bättre: Huvudlederna för cyklister in till sta’n snöröjs snabbare numera. Sandupptagningen, viktig för att inte köra omkull på vinterns rikliga sand, kan bli ännu tidigare. Varför inte snabbröja huvudlederna på sand lika fort som snön? Bilar halkar inte omkull, men cyklister.

Olle Käll, gnällig cyklist och bilist!

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons