Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spara några berättelser tills vi ses igen, mormor

Annons

Min mormor. Det blir först när en nära människa går bort som man verkligen börjar tänka tillbaka på alla minnen man haft tillsammans och hur denna människa var som person. Min mormor föll som så många andra offer för Alzheimers för några år sedan och har nu lämnat oss i stor sorg och saknad. Min mormor var en väldigt rolig människa, en sådan som är rolig utan att ens veta om det själv.

När jag var mindre var det något jag ibland skämdes över då den största anledning till att hon var rolig var för att hon alltid sa vad hon tyckte och tänkte. Detta var en av hennes bästa egenskaper, men i vissa situationer även hennes värsta. Mormor hade också alltid historier att berätta. Det var fascinerande att sitta och lyssna på henne och alla hennes berättelser.

Hennes sätt att berätta saker var väldigt fängslande, hon kom ihåg allting så bra och detaljerat, hon hade ett otroligt minne.

Just därför märktes det så tydligt när hon drabbades av Alzheimer, det där försvann då, det som alltid varit en sådan stor del av henne. Det blev som att man succesivt förlorade den mormor som man lärt känna genom alla dessa år till denna hemska sjukdom. Därför känner jag även en lättnad för mormor.

Jag vet att hon mådde som bäst när hon kunde sitta och berätta om gamla minnen, om personer hon kände förr i tiden och bara säga exakt vad hon tyckte. Det vet jag att hon kan göra där hon är nu, där hon återigen är sitt friska och frispråkiga jag. Mormor, spara lite berättelser tills vi ses igen.

Ditt barnbarn, Sandra

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons