Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storregionsfrågan bör avgöras i allmänna val

Annons

Länsindelningen i landet har sina anor från Axel Oxenstiernas  tid på 1600-talet. Axel Oxenstierna hade stor betydelse för den svenska statens utveckling under 1600-talet och brukar nämnas som den som skapade byråkratin i Sverige.

Genom åren har det blivit vissa justeringar av länsgränser och namn. Så sent som 1 januari 1979 byttes namnet Kopparbergs län ut mot Dalarnas län.

Nuvarande civilminsten Ardalan Shekarabi kan på inget sätt jämföras med Axel Oxenstierna trots att hans så kallade indelningskommitté har skapat en intensiv debatt i landet om bildande av storregioner. SKL-tidningen Dagens Samhälle har tillfrågat landets 21 landshövdingar i landet vad de anser om storregionfrågan.

Landshövdingarna är ju regeringens förlängda arm i landet och svarar under civilministerns ämbetsområde. Av de inkomna svaren är det endast 1 av 21 som är positivt till den tilltänkta så kallade reformen. Dessa svar återspeglar i stort det svar som befolkningen i landet tycks ha.

Varför är så många invånare ifrån norr till söder i landet så negativa till förslaget om sex storregioner? Från Norrlandsregionen kan många säkert instämma i vad landshövdingen i Norrbotten sade i SKL-intervjun. ”Förslaget är orimligt, den nya Norrlandsregionen skulle bli större än halva Sverige”.

Det som dessutom diskuteras är utredarnas antidemokratiska arbetsformer. Utredarnas arbetsmetoder är ifrågasatta. De träffar representanter från de olika länen och talar om för dem att nu blir det sex regioner och det nya systemet ska träda i kraft från 1 januari 2019. Med detta budskap åker länsföreträdarna hem och upprepar budskapet att nu ska storregionerna vara klara att starta 1 januari 2019.

Med detta diktat ”uppifrån” av utredarna kan det inte bli annat än uppror och ilska. Arbetsmetoder som normalt inte förekommer i ett demokratiskt system praktiseras här för en av samhällets viktigaste framtida demokratifrågor.

De personer från varje län som har träffat utredarna har varit ett fåtal kommunalråd, landstingsråd samt någon riksdagsledamot. De stora medborgargrupperna har inte haft en chans att vare sig följa beslutsprocessen eller påverka dess innehåll.

Än har det inte varit någon allmän information till invånarna i berörda län. Till detta kan tilläggas att utredarna ännu inte lämnat ett skriftligt underlag till sina muntliga ställningstaganden och inte heller visat någon form av konsekvensanalys. Dessa handlingar lär i bästa fall komma 30 juni 2016 – ett drygt år efter arbetets start.

Under mina 50 år i offentlig verksamhet har jag inte sett en så stor nonchalans mot vedertagna rutiner och demokratiska arbetsmetoder som från denna tvåpersonersutredning. Det är angeläget att förändringar som ska genomföras i viktiga samhällsorganisationer vilar på säker grund. Dessutom att det finns en folklig förankring.

Det behövs i dag en 2000-talets Axel Oxenstierna som lotsar oss fram i morgondagens samhälle – inte någon som skjuter från höften och ställer till allmän och farlig oreda. Detta är en stor och komplicerad fråga och den får inte hastas igenom. Det är därför nödvändigt att de politiska partierna i nästa allmänna val får pröva sina argument för eller emot storregioner.

Indelningskommittén har framfört att ikraftträdande bör ske dels år 2019 och dels 2023.  För man denna fråga till allmänna val är det av vikt att ikraftträdandet blir detsamma i hela riket. Med denna motivering är det angeläget att frågan prövas i allmänna val. Att låta byråkratin och en liten grupp toppolitiker ensamma ställa om villkoren för demokratin i Sverige är inte bara alltför provocerande. Det är ett direkt övergrepp på det heligaste vi har – våra grundlagar!

Arne Pettersson

 

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons