Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbringa en dag på min mammas äldreboende!

Sova–äta–vila–sova. Det erbjuds våra boende av Gävle kommun. Är det en värdig åldringsvård kommunen erbjuder? Vill vi åldras här?

Annons

Min mamma tyckte om att lyssna på Gävle symfoniorkester. Hon tyckte om långa promenader, gå på stan, ta en fika och titta i affärerna. Hon promenerade i Stadsträdgården och matade änderna. Till advent besökte hon kyrkan för att lyssna till julsånger och musik, titta på julskyltningen och bocken.

Nu bor hon på ett särskilt boende som drivs av Gävle kommun och då blir hon utan allt detta på grund av att kommunen inte satsar vad som behövs inom äldrevården. Det är så illa att hon inte ens kommer utanför dörren. Personalstyrkan är för liten. Det har jag sett med egna ögon, och ändå har man grundbemanning. Tio demenssjuka sköts av tre anställda till klockan 13.00, därefter blir de två. Efter lunch läggs man för vila eller sätts framför tv:n. De boende måste ha hjälp till rummen och tv:n av två anställda.

Vid lunchen måste de ha hjälp med maten, likadant vid kaffet, middagen och läggningen och då är det endast två anställda.

Det betyder att de övriga blir lämnade ensamma med all den ångest det innebär.

Aktiviteter finns det inget utrymme för. I dagarna beslutar omvårdnadsnämnden om ytterligare besparingar för år 2012. Vad finns då kvar?

Många anhöriga och anställda blir nog tagna på sängen för man har väl trott att det var slut med neddragningar nu. Ingen trodde att det gick att spara mer. Fråga personal, chefer på golvet och anhöriga vad de tycker. Många har uttryckt uppgivenhet, att det går inte längre. Det går inte att driva en bra verksamhet. Lyssna på dem och uppfyll era löften.

I en tidigare wdebattartikel önskade jag svar från våra politiker oavsett parti, men tystnaden är kompakt. De har inget att erbjuda. Kanske till nästa val.

Härmed inbjuder jag tjänstemän och politiker att tillsammans med mig och min mamma tillbringa en dag på hennes boende. Då får ni se hur verkligheten ser ut, och det är likadant i hela Gävle, innan ni fattar några besparingsbeslut. En dag är ni skyldiga att ge våra gamla.

Torget har mitt telefonnummer.

Birgitta Johansson, anhörig

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons