Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tror ni villaägare är mer intresserade av sina barn?

Min erfarenhet av två förskolor i Gävle kommun. Dagis är i dag förskola, fröknar är pedagoger och det finns läroplaner att följa.

Annons

Pedagoger med högskoleutbildning, utbildade för att hjälpa våra barn att utvecklas som individer inom olika områden.

En av förskolorna jag som mamma till två barn har erfarenhet ifrån är belägen i ett ”finare” villaområde i Gävle. Där fanns en tydlig pedagogik man arbetade utifrån, redan från när barnen skolades in. Den genomsyrade hela verksamheten och vi som föräldrar kände oss involverade och delaktiga i barnens förskola. En gång per termin hölls föräldramöten där personalen informerade oss föräldrar om hur de arbetade, vad som var aktuellt och givande diskussioner fördes. En gång per månad skickas ett månadsbrev ut till oss föräldrar, där man berättade om ”temat” de hade jobbat med tillsammans med barnen och hur deras planering såg ut för den kommande månaden. Varje dag fick man som förälder veta vad barnen hade gjort, om personalen just då hade fullt upp så fanns alltid bilder samt en text i hallen för att vi som föräldrar skulle se vad våra barn gjort under dagen. Utvecklingssamtal var viktigt, en gång per termin, där man pratade tillsammans med pedagogen om hur barnen utvecklades och en individuell plan för barnets vidare utveckling skrevs och följdes upp nästa samtal. Jag som förälder kände mig självklar i förskolan, jag förväntades vara intresserad av mitt barns vardag på förskolan. Vilket för mig är självklart och det var det för pedagogerna också. Pedagogernas engagemang var enormt, man kände sig alltid sedd och välkommen.

Min andra erfarenhet av förskola är där förskolan ligger i ett hyresområde. Här finns ingen uttalad pedagogik som man arbetar utifrån, det verkar handla mest om förvaring. Vad jag som förälder får veta om mitt barns dag på förskolan är om barnet bajsat, sovit och ätit. Eventuellt får jag veta att de varit ute. Under cirka fem år på den här förskolan har det varit ett föräldramöte, då informerade biblioteket om barnböcker. Inget föräldramöte där pedagogerna någonsin berättar om verksamheten. Hur de jobbar och vad barnen gjort under dagen får jag knappt veta. Inga informationsbrev skickas ut, förutom för att påpeka att uppskrivna tider måste respekteras. Foton på barnen och deras dag finns kanske uppsatt på förskolan en gång per termin. Då och då har svaret från pedagogerna varit när man frågat om dagen, ”jag vet inte, jag kom efter lunch”. Utvecklingssamtal har hållits en gång per termin, visst har man pratat om barnet, men någon individuellt skriven plan för barnet har aldrig skrivits. Jag upplever att jag som mamma på den här förskolan inte förväntas vara intresserad av mitt barns dag på förskolan. Att jag lämnar in mitt barn på förvaring. Pedagogerna kanske har ett engagemang, men litet i jämförelse med det jag sett på den andra förskolan. Har mitt barn gjort illa sig under dagen, är det inte säkert att pedagogerna vet vad som hänt. Detta trots att full personalstyrka varit på plats.

Vad beror detta på? I samma kommun borde samma förutsättningar finnas för alla förskolor? Handlar det om pedagogernas helt personliga engagemang och vilja, det tror jag personligen spelar stor roll. Handlar det kanske om pedagogernas förutfattade meningar om mig som förälder, beroende på i vilket område jag bor? Förväntas jag som mamma i ett hyresområde inte ha lika stort intresse i mitt barn jämfört om jag bor i det fina villakvarteret? Ställer jag som mamma kanske för höga krav på min förskola? Jag tycker inte det. För jag tycker att jag har rätt att ställa höga krav, det är trots allt det bästa jag har som jag varje dag lämnar till en förskola och hoppas att mina barn har det bra och får en meningsfull dag.

En mamma

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons