Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tur att man inget vet i förväg

Vi har den senaste tiden lärt oss två ord som vi alltid kommer att minnas, Sendai och Fukushima.

Annons

Tragedin är ett faktum. Maktlösa följer vi utvecklingen. Det är först och främst barnen vi tänker på. Många kommer att för alltid vara skilda från sina föräldrar.

Hur lång tid tar det att röja vägarna så att människorna får vatten? Vart ska alla de ta vägen som blivit hemlösa? Många länder erbjuder hjälp.

Så går även tankarna till de människor som med direkt fara för sina liv arbetar i kärnkraftverket och som gör allt för att förhindra den allra värsta katastrofen. I Japan gäller det att rädda liv.

Som kontrast till det har vi situationen i Libyen. Där är det fråga om hat och att döda varandra. (Vi människor är verkligen outgrundliga.) I Libyen finns de faderlösa barnen. Varifrån får mödrarna mat till dessa?

Ropen på hjälp skallar från många håll.

I Sverige känns det än så länge tryggt att leva. Vi väntar inga större naturkatastrofer. De allra flesta sover lugnt om nätterna. Vaknar och går till arbetet. Allt är som vanligt. Jag går en runda med min tik. Talar några ord med grannen om katastrofen. Vi säger att det är tur att man ingenting vet i förväg. För hur skulle man då orka leva. Vet man inget kan man leva på hoppet om att allt ska gå bra och att allt ska ordna sig. Och hoppet är det sista som överger människan sägs det.

Förbanna inte mörkret. Tänd ett ljus!

Kaspera Magnusson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons