Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är det för fel med att säga ja?

Annons

Angående valet av ny partiledare för Socialdemokraterna.

Det verkar vara tradition i partiet att man absolut inte får sticka ut hakan och säga att man kan tänka sig att bli partiledare. Utan det ska nekas och nekas ett antal gånger innan man eventuellt vågar säga ja. Jag tycker det är ett fånigt beteende.

Antingen är det så lågt i tak i partiet att man blir utmobbad om man vågar stå för det man tycker och känner, och i så fall behövs grundläggande förändringar om man någonsin ska kunna återta makten.

Eller så är det något slags barnsligt sätt att försöka göra sig omtyckt och höja sin självkänsla. Man tackar nej till ledarskapet fast man egentligen är intresserad, och väntar sedan på att andra ska tjata, be och bönfalla en att anta erbjudandet. Varpå man ”motvilligt” accepterar: ”Okej, eftersom ni så gärna vill…”

Lite som en del tonårstjejer i omklädningsrummet: ”Åh, jag är så tjock”, säger en. ”Nej då, inte alls, du är jättesmal och fin”, säger de andra automatiskt. Genom att först påstå att man är tjock så får man en massa beröm och snälla ord som man slickar i sig.

Tonårstjejer är självklart ursäktade för sånt här beteende, de har inte större mognad, men vuxna (till och med medelålders) män och kvinnor? Nej, väx upp!

Har en person sagt nej ska det respekteras, det är ju något vi försöker lära våra unga redan i förskolan. Vad ger dessa fånerier att säga nej, nej, nej och sedan ja för signaler till väljarna och till resten av samhället?

Och hur bra blir det med en person som endast motvilligt ställer upp som partiledare, bara för att andra tjatar tillräckligt mycket? Det handlar ju om ett riktigt tufft jobb som kräver ett helhjärtat engagemang. Vågar man inte öppet anmäla intresse är man kanske inte lämplig som partiledare.

Vad är det egentligen för fel med att säga ”Ja, jag vill gärna bli partiledare, jag tror att jag kan göra ett bra jobb”?

Sedan är det självklart upp till andra att avgöra om man är den som passar bäst. Om alla kandidater säger nej men några egentligen menar ja, så blir det ju väldigt svårt att välja. Hur ska man veta vem som egentligen vill och vem som verkligen inte vill?

Nej, fram för rakryggade personer som vågar stå för vad de vill och tycker.

Jag tror att en stor del av svenska folket väntar på att en stark partiledare med tydliga visioner ska kliva fram och börja styra upp i partiet. Vi behöver ett starkt socialdemokratiskt parti nu, för att råda bot på den nuvarande regeringens alla försämringar för de svagaste i sam- hället.

En gräsrot

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons