Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad händer med demokratin?

/


Professorn Jan Kott konstaterar i sin bok ”Shakespeare vår samtida”, Shakespeares storhet och aktualitet, att han konkret i det han förmedlade främst om kungar och kannibaler.

Annons

”… Man kunde se rikedomen, röra vid den och känna lukten av den. Först senare dematerialiserades den, blev ett tecken, en symbol, en abstraktion. Den upphördes att vara ett ting. Den blev ett pappersblad med inskrift på…

Makten dematerialiserades på liknande sätt. Eller rättare sagt: Den miste sin kroppsliga gestalt. Den upphörde att ha ett för- och ett efternamn. Den blev en abstraktion och en mytologi. Nästan en ren idé. Men för Shakespeare har den absoluta makten för- och efternamn, den har ögon mun och händer. Den är skoningslös kamp mellan levande människor som sitter vid samma bord.”

Konturerna för demokratin var glasklara. Bajonetten skymdes inte, det lyste i skenet. Ju längre tiden går blir kungarnas profiler luddigare. I nutiden, trots att vi inte har sluppit kungar helt här och där, samtiden tudelat demokrati en den formella, en den rejäla, efter en lång strid för demokratin.

I dag predikar allehanda demokrater mer om den formella demokratin.

När det handlar om verkliga verkligheten, den rejäla sidan av demokratin, talar de maktens språk, ändrar på språket ständigt med nya ord och begrepp med nytt innehåll.

Här talar man om att vinsten till företaget är drivkraften för människans välbefinnande, för demokratin. Allt efter de nygamla Says lagar. Att människan ska ha ett värde endast i produktionen. Man upprepar då och då det som är skrivet över ingången till Auschwitz: ”Arbeit macht frei.” Och den ska vara underbetald. Att folk ska vara tacksamma för det och hålla mössan i handen inför makten och härligheten. Eller som Göran Greider påminner oss om: ”Behovet av arbetslöshet”, löd rubriken på ledarartikel i DN. Om det krävdes tre, fem eller sju procents arbetslöshet kunde skribenten dock inte sia om. Men det som försvann i de teserna var människorna, ungefär som slavarna är osynliga i den homeriska epiken.”(DN fredag 21 september 2012)

Det är för många paradoxer i den nya världen. En av dem är att humana värden förnekas människorna och demokratin går bakåt i de civiliserade och utvecklade länderna.

När jag läser den kurdiske författaren Mehmed Uzuns bok om Rojek Ji Jiyana Evdalê Zeynikê (En dag av Evdalê Zeynikês liv), i slogs man av tanken att demokratin göts av flera saker i området Serkant i Nordkurdistan (Östra Turkiet). Det är de djup rotade humana värdena i folklagret, sekulära värderingar och striden för människornas frigörelse. Ja, till och med ”människans frigörelse av sig själv ” för att uppnå människovärde i form av anständigt liv, vilket demokratin kräver.

Seyidxan Anter,

lärare i Gävle

 

 

  

 

  

 

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons