Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför kunde du inte vara från en okänd ö med en okänd religion?

Annons

Vill egentligen säga mycket. Vill skriva en hel bok om känslorna jag hade i lördags natt när jag hörde om det som hänt. Det har jag dock inte ork, tid eller medhåll för. När jag sedan läste att han som hade sprängt sig själv hade arabiskt och muslimskt ursprung, precis som jag själv, då ville jag lägga mig i fosterställning och bara skrika ”men åhh” och ”varför var du inte från en okänd ö med en okänd religion?”.

Jag tänkte inte mycket på hur många som faktiskt kunde ha dött eller att det kanske kunde hända igen. Det är självfallet viktigt att göra det men för mig är handlingen en effekt av något större. Jag tänkte mer på fördomarna som detta dåd skulle leda till, de fördomar som bland annat föranledde detta, den främlingsfientligheten mot araber och muslimer som jag framför mig såg växa i en lavinartad fart.

Självmordsbombarens handling som ännu förlamar mig är ett tydligt resultat av att hat föder hat. Det är inte svårare än så. Samma sak gäller våld och alla andra onda samt goda handlingar. Hade ingen hatat Vilks teckning på profeten Muhammed hade Lars i dag kanske gått på a-kassa och varit okänd. Men det var vissa som valde att hata och våldföra sig som gjorde Lars och hans teckningar så kända. Självmordsbombaren är en av dem som valde att i stället för att ignorera teckningarna och se till det faktum att han vet att hans profet inte är en rondellhund, valde ilskan och våldet. Alla muslimer vet att självmord är något som går emot religionens alla grunder. Det han dels måste ha känt från det jag kan utläsa av hans brev är att han själv kände sig förtryckt och kränkt samt att det sker orättvisor i vår värld. Men vad ger hans dåd för resultat för oss andra som är kvar och vill leva fridfullt? Jo, vi lär förtyckas ännu mer, vi lär stämplas som terrorister ännu hårdare på våra redan ärrade pannor. Och vad lär det i sig resultera i? Ännu fler blir aggressiva och går med i terrornätverk. Kriget mot terrorism är piken av detta. Jag tror inte att antalet terrorister minskat efter 11 september, tvärtom visar siffror på att de har ökat. Problemet är att kriget mot terrorismen främst bekämpar cancern, och lägger mindre fokus på vad som har lett till den.

Lösningen är öppenhet, givmildhet och tolerans. Men frågan är vem som vågar ta steget tillbaka och inte låta denna onda cirkel fortsätta. Det har vi alla ett ansvar i att göra. Vi måste sansa oss och inte handla i panik och i stället se till logik. Fördomar kan vem som helst ha, men riktig kunskap är något för få söker.

Farida

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons