Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför räknas de inte?

Annons

När man har kommit så långt i sin återhämtning när det gäller psykisk ohälsa, som att sitt inre ha gått åt rätt håll, kommer automatiskt också arbetsviljan tillbaka.

Men då blir det ett stopp inom arbetsmarknaden och man blir åter påmind om sin hälsa och får känna sig ”stämplad”, för man har själv inget att säga till om.

Man får den återkommande känslan, att det är förutbestämt när det rör sig om ett arbete för människor som en gång blev drabbad av psykisk ohälsa, oavsett hur man mår av i dag. Med andra ord: Det är kört.

Vad har dessa så kallade beslutsfattare för kunskap inom just detta område, när de inte vet att sjukdomsförloppet är individuellt hos var och en, även när det gäller själva återhämtningen?

Som jag ser och förstår, måste man väl utgå ifrån var var och en står, innan man gör denna bedömning. Man kan inte ”dra alla över en kam” när det gäller återhämtningen, för det kan ta olika lång tid hos var och en, innan stabilisering sker.

Varför ska det vara så svårt att få ett arbete, när det rör sig om psykisk ohälsa i bakgrunden?

Så blir inte en arbetssökande bemött som tidigare har genomgått en somatisk sjukdom. Nu undrar jag, vad är skillnaden?

Är det inte dags att vi bryter det ”gamla” synsättet och ger dessa människor en humanare chans att komma igen, för nästa gång kan det bli någon annan?

Det är så betydelsefullt att ha ett arbete att uppfylla när tiden är mogen, för den resterande återhämtningen.

Med andra ord: Känslan att man behövs och kan komma igen.

Denna teori borde ingå i själva rehabiliteringen för människor som har blivit drabbade av psykisk ohälsa, för att de ska få en chans att bygga upp självkänslan och självförtroendet, som drastiskt sjunker under denna period.

Jag menar självklart ett arbete med lön, som vi andra lyfter.

De ska väl också få ta del av att känna sig lika värdefulla som vi andra. Ingen kan väl känna sig stimulerad av att dagligen arbeta gratis.

Detta behandlingssätt ser jag bara som att de blir påminda om sin sjukdom och med det är mindre värda. Jag undrar ofta: Varför tas det så mycket ifrån en, om man blir drabbad av psykisk ohälsa?

Som att man blir mindre trovärdig eller mindre vetande. Det handlar inte om det. Och vad man också lätt glömmer är att man kan faktiskt komma igen.

Men det kan vara svårt att möta verkligheten, för ”stämpeln” följer gärna med i olika sammanhang, speciellt när det gäller arbete.

Hur ska man då kunna bevisa, om man inte får en ärlig chans att visa var man står, när det gäller arbetslivet? Den ekvationen får jag inte att gå ihop.

Detta är en viktig ”bit” som beslutsfattarna inom detta område har glömt bort.

Som jag ser och bedömer detta, borde man ge det ”friska näring” när tiden är mogen, och inte bara slentrianmässigt stoppa detta på grund av okunskap, när det gäller att arbeta.

Ingen mår bra av att inte få känna sig behövd, än mindre de som har gått igenom detta öde. För det är inte ”bara” pillret som gör att man kommer igen. Som jag ser det, ligger den mentala utvecklingen efter, om man jämför med den somatiska sidan.

Det är inte ”enbart” diagnosen man ska fastna vid, utan man bör se ”hela” människan och utgå därifrån. Diagnosen får inte bli en så kallad bromskloss genom livet. Har man en sådan teori, saknar man kunskap inom just detta område, men detta ska inte de berörda få ta del och lida av.

Lever man nära någon som har en allvarlig diagnos i botten, får man en mer klar och sann bild. Erfarenhet ger kunskap. Detta har gjort att min syn har förändrats. Tidigare stod jag där kanske många står i dag, på grund av okunskap.

Så ge eller lyft fram de berörda, så att även ni får en klarare, men framför allt en sann bild.

Jag är inte den som klagar (i onödan), men när något starkt berör mig, kan jag bara inte vara tyst och låta det vara. Det handlar om medmänsklighet.

”Straff på straffet”

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons