Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårt straff räcker hela livet

/

Vart ska Sverige och människorna ta vägen? För varje dag som går läser man tidniningen om ett nytt våldtäktsbrott, gärningsman okänd, flicka för full för kunna bevisa att det är våldtäkt och så vidare.

Annons

Jag läste nyligen om 15-åringen som tog sitt liv för hon inte var stark nog för möta mannen som plågat henne så. Ägnar en minut i tystnad och tänker på familjen och flickan. En man har skadat en sådan liten flicka att hon inte såg en annan väg ut än denna. Han har ärrat hennes familj och vänner för livet.

Gör familjen en tjänst och sätt dit den sjuka man som gjort detta. Han har inte bara våldfört sig, han är skyldig till ett liv som inte längre finns. Familjen kommer aldrig att kunna få tillbaka henne. Men de kommer kanske att kunna känna ro att han aldrig gör detta mot någon annan igen.

Det hemska är att vissa män som gör en kvinna så illa ibland blir friade eller får någon månad i fängelse, sedan är deras straff avklarat.

Vi , offren, vi lever i vårt fängelse hela våra liv. Vi kan inte bara stänga in oss några månader så är vårt straff avklarat. Vi får leva med våra ärr hela vårt liv. Vi får aldrig frid från dem, vi måste leva varje dag med det. Vi måste lära oss att orka kliva upp varje dag och bearbeta det. Det är bara en kamp att kliva upp varje morgon för att klä sig och visa sig bland människor. Man känner sig aldrig säker, ibland inte ens i sitt eget hem. Man är osäker på människor man inte känner till. Man vågar inte lita på människor. Vi måste sitta och prata om allt med en främmande människa och gå om och om igenom händelsen. Det är inte bara när man blir överfallen som det händer. Det händer varje dag om och om igen inom en. Man är i sitt eget helvete hela tiden. Det är en kamp man bara kan klara av själv för det är ingen annan som kan hjälpa en med det.

Ibland klarar man inte ens av att komma upp ur sängen på morgnarna för man vet vad som kan vänta en. Alla dessa samtal och mediciner som ska få en att må bra igen. Allt detta har en människa gjort mot en annan människa. Och man ställer sig frågan: varför?

Varför händer detta? Något sådant ska inte få hända. Det finns de människor som klarar sig igenom allt och kan bli lyckliga igen. Men man känner alltid att någon har tagit något från en som man aldrig kan få tillbaka igen. Lågan som brann inom en har slocknat. Så jag ställer Sverige och alla människor en fråga. Vi är ett land med mildare straff. Men borde inte vi bli mer lika andra länder och ha hårdare straff?

Det kommer förmodligen inte att få allt våld att sluta men det blir en mer rättvis kamp.

Jag ägnar de sista raderna till alla offer som varit med om något hemskt. Hur jobbigt det än känns kommer man att känna sig på något sätt hel igen. Ge inte upp!

Lågan som släckts kommer så småningom att tändas men kanske inte lika starkt igen.

Låt inte den som tagit den lågan ifrån dig ta ditt mod och styrka. Låt inte denna människa vinna.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons