Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem blir frisk av det?

Annons

Det står två eller tre vuxna människor på gatan vid brevlådorna och pratar om ett barn eller kanske fler medan valfri skvallertidning sitter i skräddarställning nedanför och visslar belåtet.

Det ska hjälpa barnet säger de, om det sprids.

Barnet eller barnen sitter någon annanstans och förtär illegala substanser, kämpar mot potatisplätten eller springer tills blodet spottas ur. Men de hör även konversationen - i plural, vi vet bara inte om det.

I går hörde också jag. Jag fick höra om det drogade barnet.

När jag gick i skolan fick jag lära mig att alkohol, tobak och (andra) droger var extremt dåligt. Vi satt öppensinnade framför tv-skärmen i klassrummet och såg på film med svarta, bultande tumörer medan lärarens rökröst hotfullt upprepade ”gör det inte, börja aldrig”. Efteråt gick vi med tunga väskor hem till mellanmålet med barskåp i bakgrunden medan grannen med hund vinglade runt bland singel; påtänd.

Om detta bestraffades och skuldbelades det, favoriserades och klandrades det på min skola. I stora doser? Inte ur vuxenvärldsvinkeln. Ur en högstadieelevs? Gissa.

Jag har träffat alla möjliga sorters beroende- och missbrukarmänniskor och de är totalt skilda individer allihop men förenar dem också alla på en punkt: deras axlar. De är totalt belamrade av skuld och skam och ångest och deras sinnen matas med illvilliga haranger om hur ledsna, besvikna och förstörda deras närstående är, hur samhället får betala, hur fula de blir.

Världen, jag bara undrar: Vem blir frisk av det? Vem spolar ner substansen av något sådant? Vem börjar äta och vems ångest vrålas ut och försvinner tack vare dubbelt allt?

Det står två eller tre vuxna människor på gatan vid brevlådorna och pratar om ett barn eller kanske fler medan valfri skvallertidning sitter i skräddarställning nedanför och visslar belåtet.

Det drogade barnet sitter i skolan, kanske uppmärksamt skådar en tv-skärm som visar bilden om drogernas påverkan på hjärnan – kanske den enda bilden och kanalen som inte ger skuld, bara förklarar.

Jag vädjar: Ge inte barnen det där.

Ge inte barnen skulden, skammen och ångesten.

Ge dem i stället trygghet, någonting att tro på. Exempelvis dem själva.

Och glöm aldrig vilka det är som har lärt dem; vi.

Anna

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons