Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem förhandlar åt barnen?

Annons

Du/ni som förälder/föräldrar är de viktigaste för ditt/ert barn.

Jag undrar: Vem för barnens talan i debatten? Vi vuxna förhandlar och har förhandlat om vår arbetstid, fem veckors semester, rätten till föräldraledighet med mera. Men barnen då? Vem förhandlar om deras närvarotider på förskolan, deras semester, deras föräldraledighet när det fått ett syskon med mera? Några som har utbildning inom barns utveckling försöker, till exempel barnpsykologen Gunilla Niss (googla på hennes namn om ni vill läsa några intressanta artiklar.) Och jag på detta sätt.

Om man backar tillbaka cirka 25 år i tiden var barngrupperna i åldern nio månader till tre år, tre barn per pedagog och i åldern tre till fem år fem barn. Hur kan man motivera att det nästan skett en fördubbling? Vad är skillnaden på barnsynen då och nu? Dessutom jobbade många föräldrar deltid då. Nu jobbar nästan alla heltid och barnen får då en arbetsvecka på mellan 45 och 50 timmar i veckan. Då fanns det också möjlighet till garantiplats om man valde att ha sitt barn hemma när man fick syskon. Och gott om öppna förskolor. Ett perfekt forum för barn och föräldrar, att träffas för lek, umgänge och tid för diskussioner.

I 1998 års läroplan för förskolan (Lpfö 98, Reviderad 2011) står det under rubriken Förskola och hem:

”Vårdnadshavaren har ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Förskolan ska komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt.”

Det känns som att förskolan under en lång tid har utvecklats och framhållit så väl så att någon- stans på vägen har föräldrars roll försvagats eller suddats ut. Jag önskar verkligen att det ändras så att förskolan blir ett komplement som det står i Lpfö 98.

Nu börjar barnen oftast i förskolan så fort de fyllt ett år. (Har hört att vissa föräldrar tror att det måste vara så för annars missar de något i sin utveckling.)

Min uppfattning är att ettåringar mår bättre av att vara med sin familj. Jag vill med detta inte ge dåligt samvete till er föräldrar, utan tvärtom lyfta och stärka er status! Jag har också full förståelse för att många faktorer, som ekonomi och arbete, påverkar situationen. Dagens barn är i stora grupper med många barn och vuxna från ett års ålder i förskolan till 19 år när man går ut gymnasiet. Det kommer rapporter om att det är ökat antal barn i skolan som har koncentrationssvårigheter. Kan en orsak vara detta? Min önskan är att hela samhället, alla vi vuxna oavsett om vi är politiker, förälder, pedagog, medmänniska sätter oss ner och värnar om barnens röst och utveckling!

Jag är pedagog i förskolan och förälder till tre barn. Så jag har erfarenhet av båda sidorna. Min erfarenhet har jag fått genom att jobba inom BB, förskola och skola i största delen av mitt vuxna liv. Avslutningsord: Vad rik vi är som har barnen, som min morfar brukade säga till sin fru.

Anita

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons