Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem vill bo där man sågat ner ett unikt äppelträd?

Annons

Fastighetsägaren har sagt nej till kommunens erbjudande att köpa tillbaka fastigheten där det världsunika äppelträdet står. Arbetarbladet skriver att han nu får såga ner trädet om han vill eftersom domstolen har slagit fast att det inte finns några juridiska hinder. Debatten förefaller ha förbisett moraliska och etiska perspektiv och att det inte är i linje med politiska miljömål, nationella miljökvalitetsmål, eller Miljöbalken där det i 1 kapitlet 1 § fastslås att ”Miljöbalken ska tillämpas så att… 2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, 3. den biologiska mångfalden bevaras, 4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas”. Dessutom är det knappast ekonomiskt försvarbart att döda äppelträdet, som uppenbarligen ökat värdet på fastigheten från 4,2 till 6,3 miljoner kronor. Om trädet sågas ner så minskar värdet således med 2,1 miljoner. Inte enbart värdet på fastigheten kommer att minska om trädet sågas ner. Värdet på de byggnader som eventuellt byggs där riskerar att minska. Vem vill köpa ett hus, bo och leva där och resten av livet vara indirekt medansvarig till att ha sågat ner kanske världens största äppelträd? Fastighetsägarens anseende riskerar att försämras, vilket kan påverka personens varumärke och ekonomi. Vem vill göra affärer med den som inte verkar ha några moraliska svårigheter med att förstöra naturarv? Ett bättre alternativ borde vara att bevara trädet. Värdet av att bevara det levande är större än värdet av att döda det. Den som borrat i trädet har därmed försök att sabotera för både äppelträdsbeskyddarna, fastighetsägaren och kommunens medborgare genom att förstöra naturvärden som är sammanlänkade med ekonomiska värden.

Att fastighetsägaren på något sätt skulle behöva såga ner trädet bara för att den personen tackar nej till kommunens bud är inte sant. Han har förvisso rätta att bygga på tomten, men behöver inte utöva den rätten. Han kan mycket väl välja att enbart bygga i ena hörnet av fastigheten och varsamt spara ytan runt äppelträdet.

Att kommunen i och med beskedet att budet inte tas emot inte kan göra mer stämmer inte heller. Det finns andra alternativ och kommunen borde ha större möjligheter än att bara förhandla om pengar. Det skulle exempelvis kunna vara att ta fram alternativa och kanske bättre fastigheter att förhandla om, erbjuda sig att köpa halva fastigheten, ge fastighetsägaren pengar för att inte bebygga hela sin fastighet eller bidra med olika tjänster och hjälp med kommande planer eller bygglov som kan skapa alternativa vägar.

Det finns, som jag ser det, många olika sätt att fortsätta framåt utan att trädet dödas vilket skulle medföra att Gävle kan fortsätta att stoltsera med det unika äppelträdet. Ett alternativ som helt har förbisetts i diskussionen är möjligheten att bygga nästan enligt detaljplanen, men att göra det på ett sådant sätt att marken och trädet inte påverkas. Eventuellt kan det kräva mindre ändringar av detaljplanen, men framförallt ändringar av arkitekturen, konstruktionen och grundläggningen. Genom ett bra samarbete mellan framsynta politiker, kompetenta tjänstemän på kommunen, innovativa arkitekter, lösningsinriktade konstruktörer, ekologer som vet vad äppelträdet behöver och fastighetsägaren skulle ytterligare handlingsfönster kunna öppnas och nya lösningar framkomma.

Byggbranschen anklagas ofta för att vara konservativ och bakåtsträvande, men lika framsynt och innovativ kan den vara om det verkligen behövs. Den bör ha sin utgångspunkt i arkitekturens ständiga mål att skapa en god bebyggd miljö. Det innebär en livsmiljö med vacker arkitektur som tar hänsyn till människors hälsa, kultur och natur. Jag är övertygad om att det går att förena god bebyggd miljö, med bevarande av äppelträdet om man bara vill. Det finns troligtvis många fler lösningar än vad som tidigare framförts. Jag hoppas därför att fastighetsägaren och kommunen förstår att, oavsett vad de har för bakomliggande intressen, är det klokast för dem båda att fortsätta att arbeta för att äppelträdet får vara kvar.

Marita Wallhagen

Arkitekt SAR/MSA, Tekn lic 

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons