Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi jobbar med livskvalitet

Annons

Mitt namn är Isabella. Jag läste till undersköterska på gymnasiet och blev klar våren 2010. Jag vill dela mina åsikter och tankar om Kommunals ordförande Mona Perssons debattartikel med rubriken ”Varför vill ingen jobba inom äldreomsorgen?” (Arbetarbladet 18 februari). Jag har jobbat och praktiserat i vården och vet hur det känns som ung att komma in med ny fräsch information.

Man kan vända många gånger på frågan varför ingen vill jobba inom vården. Min uppfattning är att när man kommer som ny/ung och jämför sig med en som jobbat i vården i över 20 år börjar man fundera på vilket sätt man ska jobba. Jag har lärt mig den ”nya” metoden att jobba på, medan de andra jobbar på det äldre sättet. Då blir man oftast överkörd. Man får höra att ”så här gör vi och så här fortsätter vi att göra”, eller så får man höra ”Jag har jobbat i över 20 år och du inte alls, så jag vet hur man ska göra”. När man kommer till sådana arbetsplatser är det inte roligt. För det jag fick lära mig är framtiden, meningen är ju att det ska förbättra vården av äldre. Otrevliga sura och gnälliga anställda behövs inte, det drar ner det till det sämre. Nya glada människor med livsglädje behövs.

För att få in alla oss som utbildade oss för att hjälpa människor med sina behov behövs det en liten uppfräschning, till exempel att förtidspensionera de sura och bittra som inte vill lära sig de nya metoderna. De är vana att slänga upp den stackars ”Greta” ur sängen och köra ut henne till frukostbordet med nyborstade tänder (man borstar tänderna efter frukosten enligt mig). Man säger att man inte hinner med, men om det är så illa borde man försöka fundera på att testa nya saker. Nya saker som faktiskt kan fungera (man lär ju inte ut saker i dag som inte ska ge förbättring). Vill man inte, eller orkar inte bör man söka nytt jobb. Eftersom det finns människor här ute som vill förbättra men inte får chansen.

Tiden finns, man måste bara lära sig att prioritera den. I stället för att tvätta åt ”Greta” kanske hon vill blir fin i håret, eller vill ha den där lilla stunden att få prata av sig. Då kanske nattpersonalen kan slänga in hennes tvätt, eller så slänger man själv in hennes tvätt så plockar nattpersonalen ut det och hänger upp det. De äldre har skapat vår framtid som vi lever i i dag, då måste vi på något vis tacka dem, och det är genom att hjälpa och finnas till.

Många vill jobba. Vissa ringer dagligen till kommunen och frågar om det finns lediga pass, men då väljer man anställda utan utbildningar i stället för att använda de som utbildat sig. Att man säger upp en massa anställda hela tiden gör ju inte unga nyfikna på att söka yrket. Hur tänker ni som säger upp folk, när ni ser och vet hur mycket det behövs? Det finns till exempel regler för hur man ska använda vissa hjälpmedel. Liften ska man till exempel vara två personer vid när man använder den. Men det gör inte alla eftersom det inte finns folk för det. En olycka kan ske snabbt och då kanske försäkringen inte täcker, eller ett liv försvinner. Lönen borde förbättras, för det vi gör är livskvalitet.

Det är vi som verkligen tar hand om människor på riktigt. Den dagen dina föräldrar behöver vården vill du att den ska vara den bästa! Då måste du som medmänniska öppna ditt hjärta till dina medmänniskor och sprida hur positivt vi tillsammans kan förbättra vården!

Isabella

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons