Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste vrida värdepyramiden tillbaka igen!

/


Vilken mening har livet?

Annons

För den religiöse är svaret enkelt: Livets mening är att kvalificera sig till det eviga Gudsriket. Hur man då bör handlar skiljer sig förstås en del mellan dem som betraktar sig som Guds troende skara, till exempel mellan IS-talibaner och nunnor som Moder Teresa. Men hur är det för oss andra, vi ”otrogna”, vad ska vi svara på frågan om meningen med livet?

De gamla antika filosoferna brukade hänvisa till att vara ”lycklig” är det som är värt att sträva efter, det som utgör livets mening. Men, som Aristoteles påpekade, då uppkommer svårigheter med att definiera vad ”lycka” är.

Senare har den norske filosofen Arne Naess, talat om att vi måste ställa upp en värdepyramid i vilken vi ordnar värden efter tre skilda typer: Längst upp placerar vi de mest eftersträvansvärda, de som vi betraktar som värdefulla alldeles för sin egen skull; natur- eller musikupplevelse eller kärlek, trygghet, frihet med flera.

Ren, frisk natur bör också stå högst upp, för utan den dör vi alla ut och då behöver vi ju inte fundera över de andra värdefullheterna heller. Längst ner i pyramiden placerar vi sådant som inte har något värde i sig självt utan enbart är medel till att uppnå värden av högre slag, hit hör förstås först och främst pengar på ett bankkonto, de siffrorna har inget egenvärde utan är endast rena nyttomedel.

Mellan nyttovärdena och egenvärdena placerar vi in sådant som är en blandning av de två, till exempel ett trivsamt jobb med trevliga arbetskamrater. Det har ett värde i sig självt, men är förstås också genom den inkomst det ger mig ett nyttovärde att använda till annat värdefullt. Dessa ”blandvärden” ordnar vi i ordning uppifrån och nedåt utifrån hur mycket egenvärde de innehåller i förhållande till dess nyttovärde. Ofta kan det förstås bli kollisioner mellan just dessa värden, de kan inte uppnås samtidigt: nedläggningen av en fabrik som förorenar naturen kan vara en sådan, där vi måste bestämma oss för vad som är viktigast, jobben eller naturen. Det är dessa motsättningar som samhällsdebatten nästan alltid gäller. Egenvärden kolliderar inte på samma sätt: så kan förstås kärlek, vänskap och naturupplevelse utan problem njutas samtidigt.

Kollisioner i värdepyramiden är en knepig sak, men det allvarligaste i vår tid är att kapitalister och allianspolitiker har lyckats vända värdepyramiden upp och ner, så att det som är värdefullt i sig självt har hamnat längst ner och det rena nyttovärdet pengar får stå längst upp som det mest eftersträvansvärda av allt. Strävan efter att maximera innehavet av pengar har blivit livets mening. Den som inte är med på att det är värt att sälja egenvärden för att öka bankkontot betraktas som en fåne, ingen att just bry sig om, hans tankar är bara flummigt trams.

Livets mening har blivit en jakt efter förmögenhet, höga löner och låga skatter. Men att jaga rena nyttovärden som pengar kan omöjligt vara meningen med en människas liv. Problemet kan sammanfattas som girighet. Höjdarnas girighet sipprar neråt och smittar också oss ”småhandlare”. Ett ”vaccin” mot girigheten, värdens främsta gissel, krävs.

Vi måste vrida värdepyramiden tillbaka igen, så att det egentligen eftersträvansvärda kommer högst upp. Men i så fall måste vi hålla ihop. Om vi kämpar tillsammans kan vi närma oss de Gudstroendes paradisrike redan här på jorden. Omöjligt! säger många, människan är inte sådan, hon är i grunden egoistisk och ond och strävar ständigt efter egen framgång på andras bekostnad. Inte alls, menar andra till exempel Roseau hon är i grunden god, men har förstörts genom ”civilisationens” påverkan, inte minst genom ”dansen runt guldkalven”. Jag ansluter mig till de senares tankar.

I demokratiska länder har vi rösträtt, inte bara i politiska val utan också vid partiernas medlemsmöten, vid fackmöten, i bostadsföreningen och vid aktiebolagens årsstämmor samt i många andra sammanhang där våra livs förutsättningar bestäms. Vid dessa möten kan vi påverka de beslut som tas, så att de ingår i en strävan efter att nå de verkligt högsta målen, de som är värdefulla alldeles för sin egen skull.

Vi saknar inte rena medel, pengar, i samhället, det gäller bara att använda dem rätt. Det största politiska partiet, Socialdemokraterna, måste väga höja skatter börja med att ta bort de två sista jobbskatteavdragen och satsa på egenvärden som ökad trygghet och välbefinnande för barn, ungdomar och äldre, men också på värden som fanns i partiets ideologi förr i tiden: Jämlikhet, solidaritet och utjämning av tillgångarna av livets goda mindre åt de redan rika och mer åt de sämst ställda.

Att fegt hålla ett blött finger i luften för att känna hur medelklassvindarna blåser kan omöjligt vara livets mening, den ligger i att kämpa för de egenvärden man i grunden tror på även om detta kortsiktigt kan kosta regeringstaburetterna.

Per Falk 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons