Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst är livet märkligt

/


Ålderstrappan, den gamla dalmålningen som handlar om människornas livsåldrar genom världen från vaggan till graven, den får mig att stanna upp och fundera en del.

Annons

Jorden är 4,6 miljarder år gammal. Då känns ett liv på just cirka 80 år ganska futtigt. Men vi finns ändå den tid vi har och vi bär alla på sorger, svårigheter, besvikelser och glädjeämnen.

Alla bär vi på våra ryggsäckar.

Men visst är livet märkligt. Universum finns med alla galaxer, stjärnor och planeter.

Det kunde ju vara så att det inte fanns någonting över huvud taget. Men någonting säger mig att jag finns trots osannolikheten.

Och finns jag kan det också finnas en Gud.

Mitt uppe i 60-årskrisen beskådar jag åter Ålderstrappan och blir medveten om att jag är närmare slutet än tiden som passerat sedan min födelse.

Då tänker jag att den stund som varit kommer inte igen.

Det är då det gäller att ”Fånga dagen” och att ”se” varandra. Det viktigaste av allt. Just nu finns vi. Det är det enda vi vet.

Kaspera Magnusson

 

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons