Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla är inte lika

/

Den här veckan är ledarsidan särskilt nyfiken på: Daniel Poohl, chefredaktör för Expo.

Annons

Det är dan före midsommarafton, Daniel tar emot på Expos redaktion, högst upp i en fastighet på Kungsholmen i Stockholm. Vi sätter oss i ett litet sammanträdesrum där solljuset letar sig in genom takfönstret.

Berätta om dig själv.

– Jag är uppvuxen i en liten bruksort, Åsensbruk, i Dalsland. Jag flyttade hemifrån ganska tidigt för att gå mediegymnasiet i Uddevalla, jag drömde om att bli journalist.

Varför det?

– Om jag ska vara helt ärlig så ville jag nog helst bli fotbollsproffs. Men jag läste väl för mycket Tintin eller nåt. Jag gillade att skriva och tittade på en massa filmer som handlade om journalister, och de verkade ganska coola. Sedan gjorde jag lumpen på Värnpliktsnytt, där träffade jag en person som tog med mig hit, till Expo. Det var 2001.

Jag läste om hur du gick med i Nationaldemokraterna när du var 20.

– Bakgrunden var att Stieg Larsson och Mikael Ekman höll på att skriva en bok om Sverigedemokraterna, men så splittrades partiet. Det här var precis när jag hade börjat på Expo. Då fanns det ett behov av att granska det här nya partiet, utbrytarna, Nationaldemokraterna. Så jag gick på ett möte, och sedan rann det på. Jag gick på fler möten, och mina möten resulterade i ett kapitel i boken.

Hur har ditt liv sett ut därefter?

– Generellt så innebär det att när man jobbar för Expo så tycker vissa människor väldigt illa om en.

Hur ser ni på Expo på Sverigedemokrater?

– Det är inte bara Sverigedemokraterna som vi oroar oss över. Vårt fokus är de grupper och partier som sprider intolerans och främlingsfientlighet som idé. Vi har skrivit om islamofobi hos vissa personer inom Folkpartiet och antisemitism hos Vänsterpartister. Det betyder inte att vi granskar de här partierna konstant. Men vi håller koll på de personer som bygger sin politik på en intolerant människosyn.

Har ökade klyftor med Sverigedemokraternas framgångar att göra?

– Nej, inte nödvändigtvis. Det handlar i stället om vilka förklaringar politikerna ger till de ökade klyftorna. De som har röstat på Sverigedemokraterna i det här valet har ju röstat på något annat parti innan, av någon anledning. Det är snarare ideologiernas död som är förklaringen till att ett parti som Sverigedemokraterna lyckats.

Vad är problemet med Sverigedemokraterna, som du ser det?

– Jag tror på ett samhälle där alla får chansen att delta utifrån sina egna förutsättningar, utifrån den man är, jag tror på att ett samhälle stärks genom människors olikheter. Sverigedemokraternas grundidé är att för att få ett samhälle att fungera så måste alla vara exakt likadana. För mig är problemet med Sverigedemokraterna att det är ett parti som vill bygga ett samhälle som jag inte tror på. Ett samhälle som bygger på att alla ska vara likadana.

Vad är det braiga i att vi inte är likadana allihop då?

– Alltså, det är inte bra eller dåligt att vi är olika. Vi är inte lika, det är det som är grejen. Jag tror inte att man ska forma människor, jag tror på att man ska ta tillvara på människor som de är.

Hur kände du själv efter valnatten i höstas?

– Jag hade väl förväntat mig nästan exakt det valresultat som blev. Så det var ingen förvåning eller chock eller någonting. Det var bara en slags sorg.

Har Sverigedemokraterna blivit rumsrena, normaliserade?

– Ja, fast jag tror att Sverigedemokraternas väljare fortfarande känner att de röstar på något förbjudet, men, att det numer är okej att göra det förbjudna. Det känns inte längre som att råna en bank, utan mer som att palla äpplen. Lite förbjudet men inte lika farligt.

Har du något recept för hur vi skapar ett tolerantare samhälle?

– Jag tror på en politik som har som syfte att få olika människor att mötas. Jag tror på en historieundervisning som lär oss att vi inte är en isolerad ö. Jag tror på en upprustning av välfärdsinstitutioner som skapar möten: fritidsgårdar, bibliotek. Och jag tror jättemycket på idrottsrörelsen, att vi ger människor möjlighet att mötas över gränser.

Mer läsning

Annons