Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla mot, vadå?

/
  • YTLIGT DJUP. Fredrik Reinfeldt jultalade om öppenhet och och frihet och prisade det ”muslimska Sverige” för att det tog avstånd från bombdådet i Stockholm. Vad hade han väntat sig?

Annons

Terrorattacken, utförd av en ensam muslim, var ett angrepp på det svenska folkhemmet. ”Han hatar frihet och öppenhet”. Orden, och analysen, är Fredrik Reinfeldts. Enkelt, förenklat och banalt, som hela statsministerns jultal.

Det handlar om religion, sade Reinfeldt och berömde muslimska ledare för att de tagit avstånd från terroristen. I mångfaldens Sverige får religionerna finnas bredvid varandra, försäkrar statsministern.

En självklar hållning, men särskilt berömvärd för att muslimer slöt upp bakom värderingarna? Varför markerar Reinfeldt, hade han väntat sig något annat än fördömande från imamer och hela det muslimska samhället?

Kraven på avstånd fördes fram från alla håll, särskilt från de som ser varenda muslim som möjlig islamist. Dom och vi, som så ofta.

Reinfeldt gör samma indelning; det är det muslimska Sverige som ”entydigt ställt sig upp”. Det gäller att ta avstånd, för att hålla sig själv ren och befriad från skuld. Vi och dom där, är enklare.

Men hur gör vi alla med mördaren i Malmö, 38-åringen som skjuter och mördar människor med ”utländskt utseende”? En pursvensk, misstänkt för minst tre mord och minst tio mordförsök? Går det att kräva avstånd, och i så fall från vem och vad? Vad säger svenska kyrkan? Ärkebiskopen? Reinfeldt? Har morden och mordförsöken något med religionen att göra? En förvirrad kristen som hatar muslimer, kanske?

Och varför bara krav på ”avstånd” när muslimer pekas ut som terrorister, självmordsbombare och anhängare till al-Qaida?

Att Fredrik Reinfeldt letar efter de rätta orden, att han har svårt att hitta den äkta, ödmjuka framtoningen och att han misslyckas med att förvandla sig själv, eller bilden av sig själv, från ledare för det gamla högerpartiet till varm och omtänksam landsfader pekar rakt mot Per Schlingman.

PR-mästaren kränger ord som vore de en vara, men letar förgäves efter ordens djupare valörer. Det äkta är inte intressant när makten kan nås med enkel och banal retorik. Som ”frihet och öppenhet”. Någon emot?

Det nya arbetarpartiet vill gärna klä ut sig som statsbärande och ansvarstagande.

Som i går, i riksdagen. Ett S-förslag om anständig a-kassa röstades ner och Tomas Tobé var nöjd; arbetslinjen segrade över ”oansvariga utgiftsökningar”.

Visst, i högerns värld reduceras en a-kassa det går att leva på till ”utgiftsökningar”. Enkelt, okomplicerat.

Mer läsning

Annons