Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt är sig likt

Ett år med Obama och det mesta är sig likt i den till synes eviga konflikten mellan israeler och palestinier.

Annons

Israel slänger ut familjer och hela bohaget ur hus i det ockuperade östra Jerusalem, bygger vidare på de olagliga bosättningarna, håller Gazaremsan isolerad, viftar undan all internationell kritik mot det väldokumenterade övervåldet under Gazakriget, leder det mesta av regionens vattenresurser bort från palestinierna till blomstrande grönområden och fyller väldiga simbassänger i varenda bosättning. En utsvältningens och förödmjukelsens politik.

Palestinierna trängs ihop i allt mindre, överbefolkade och nedrustade områden, omringade av israeliska soldater och nybyggda kvarter.

En förfärande fattigdom i palestinska städer och byar kontrasterar mot det bekväma livet i moderna israeliska villa- och förortsområden.

En apartheidstat växer fram, med herrar och tjänare, fattiga och rika, privilegierade och rättslösa. Avstånden mellan folken är svindlande men vardagligt triviala, från särskilda vägar för palestinierna till verklighetens många påfrestningar; alla rättigheter till israelerna, särskilda villkor på alla livets områden för palestinierna.

Den enda motkraften, USA, lägger nu ansvaret för de sedan länge inställda eller nedlagda fredssamtalen på palestinierna; utrikesminister Hillary Clinton sluter upp bakom premiärminister Benjamin Netanyahus krav för att sätta sig ned med palestiniernas förhandlare.

En markering ingen kan misstolka; Obama skiljer sig inte från Bush. Palestinierna måste böja sig, kan den sortens arrogans sammanfattas. Ingenting har hänt, mer än att Obama har valt sida.

Mer läsning

Annons