Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Alltmer bekymrad"

/

Den här veckan är ledarsidan särskilt nyfiken på: Lena Sommestad, professor i ekonomisk historia och ledarsidans kandidat till partiledarposten i Socialdemokraterna.

Annons

Vi träffas i kongresscentret, Waterfront i Stockholm. Det är söndagseftermiddag, just när funktionärerna håller på att plocka ihop efter helgens S-kongress.

Så, vad tycker du om helgen?

– Det är en tydlig nystart. Det handlar om en mycket tydligare markering när det gäller avregleringar till exempel. Något som varit en viktig fråga för mig.

Var det något du saknade?

– Jag hade hoppats att man tydligare hade betonat vikten av den kunskapsbaserade politiken. Att vi måste analysera de senaste 20 årens förda politik med avregleringar, förändringar i den ekonomiska politiken och hur vi började styra kommunerna som företag.

Du har ju varit ganska hård i din kritik mot partiet…

– Ja... Jag menar att vi måste ha kunskap för att bygga upp den socialdemokratiska modellen för en ny tid. När vi byggde upp det socialdemokratiska samhället en gång tidigare, då var det i väldigt nära samarbete med forskning och med experter. Vi hade en otroligt grundlig analys. Vi måste knyta till oss den kunskapen igen. Jag hade velat ha en tydlig signal om detta.

Finns det plats för akademiker i arbetarepartiet?

– Ja, det vore fel att säga att det inte finns plats. Det finns inget uttalat motstånd, men... När det gäller välfärdsmodellen är jag bekymrad. Därför att vi har accepterat så mycket som vi inte borde ha accepterat. Det borde ringa jättestarka klockor som berättade att det här är inte rätt för oss. Men de klockorna har inte riktigt ringt.

Hur skulle du vilja se kunskapsutvecklingen i partiet?

– Jag skulle vilja att vi byggde upp en kunskapsorganisation. Jag föreslår ett Socialdemokratiskt Almedalen. Där vi kan bygga kunskap och diskutera kontroversiella frågor. Där vi bjuder in forskare och skapar ett djup, för att fortbilda oss alla tillsammans. När vi lägger ett förslag måste vi ha på fötterna att det fungerar. Evidensbaserad politik helt enkelt.

Ge exempel på Socialdemokratiska förslag som inte varit förankrade i forskning?

– Ja… till exempel järnvägsavregleringen. Den var förankrad i en idé, en nyliberal ide som vissa ekonomer förespråkade, att det alltid är bra med konkurrens. Det blev inte bra. Det gäller även avregleringen av skolan.

Varför gick du med i partiet?

– Jag gick med 1992, när den ekonomiska krisen slog till, då hade jag forskat väldigt mycket om svensk ekonomisk historia och när jag hörde hur debatten gick så kände jag att nu måste jag gå med. För att jag kan bidra. Jag såg redan då att nu håller välfärdsstaten på att knäckas. Jag tror att väldigt många har tänkt att de inte behöver vara med i ett politiskt parti, för att man har litat på att Socialdemokraterna håller ställningarna. Men jag kände att jag måste ta ett ansvar. Vi forskare kan inte bara sitta kvar i akademierna med våra kunskaper.

Vad tänkte du när Göran Persson utnämnde dig till miljöminister?

– Ja... Vad tänker man då? Det kom fullständigt som en blixt från klar himmel. Jag tänkte att det här är ett uppdrag som är otroligt svårt att säga nej till.

Hur ser ditt liv ut just nu?

– Jag skulle gärna vara en del av partiets kunskapsorganisation. Men min fördel är att jag inte är beroende av partiet. Just nu har jag fått pengar från Sida och ska jobba med socialpolitik i Vietnam. De vill veta mer om den generella välfärdsmodellen. Vi i Sverige har ju haft något unikt, i och med att alla har inkluderats.

Hur har det känts med den personkampanj som har förts i ditt namn? (Bland annat har denna ledarsida drivit Lenas namn under vinjetten ”Säg ja till Lena”.)

– Det har varit roligt. Eftersom jag har försökt att lobba för det här med kunskapsfrågorna i partiet jättelänge, så det känns som ett genombrott. Många har kanske tvivlat på att intellektuellt arbete skulle vara en valvinnare. Men den här kampanjen och det här gensvaret för mig visar på något annat. Jag tror att vi ibland underskattar våra väljare. Visst kan slogans och tv-reklam slå igenom väldigt starkt. Men om vi själva vill ha ett samhälle som är baserat på klokskap, om vi vill förhindra främlingsfientlighet, om vi vill bygga ett samhälle på ett solidariskt sätt, då ska vi också själva främja ett kunskapsbaserat samtal med våra väljare. Folk gillar att prata om svåra saker.

 

Två dagar efter ledarsidans möte med Lena Sommestad blir Tommy Waidelich utnämnd till Socialdemokraternas nya ekonomisk-politiske talesman. Ytterligare ett par dagar senare presenterar Håkan Juholt tillsammans med Waidelich sin syn på partiets framtida ekonomiska politik i en debattartikel på DN debatt. ”Inga direkta behov finns av höjda skatter”, är beskedet. Då piper det till i undertecknads mobil. Lena Sommestad skriver att hon känner att det behövs en uppdatering av hennes syn på den nye partiledaren. ”Allt mer bekymrad”, messar hon.

Ledarsidan ringer upp, vad vill hon uppdatera?

– Dels kvinnofrågan. Det är så väldigt mycket män runt den nye partiledaren. Det är viktigt att Juholt är uppmärksam på detta och även låter kvinnor ta plats och axla makt. Dels handlar det om politiken. För mig innebar debattartikeln flera frågetecken. Den innehöll ingen nyorientering alls. I stället var det samma inriktning som den redan rådande politiken. Den höll inte alls ihop med det tal som Juholt höll under extrakongressen. Efter debattartikeln är jag ännu mer oroad och bekymrad över kunskapsorienteringen i partiet. Det är viktigt att det hänger ihop. Att vårt budskap är tydligt. Nu… Nej, jag är bekymrad.

Mer läsning

Annons