Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alternativen tydliga

/
  • VEM VANN? DE RÖDGRÖNA. Mona Sahlin var bäst men Jan Björklund överraskade. Men ändå bättre var debatten, den tydliggjorde skillnaderna mellan blocken och ideologierna.

Annons

Sänka skatter eller solidaritet med de svaga grupperna?

Större klyftor eller hålla ihop landet?

Ökade skillnader eller jämställdhet?

Större inkomstskillnader eller erbjuda rätt till heltid för kvinnor i låglöneyrken? Kärnkraft eller förnybar energi?

Fler barnlediga pappor eller ta bort de två månader som nu reserverats för pappa?

En anständig sjukförsäkring eller fler tragedier liknande Annica Holmquist?

En a-kassa för omställning eller utslagning?

En skola för alla eller utsortering redan i förskolan?

Högre utbildning för alla som vill eller uppdelning av ungdomar i handens och tankens folk?

En chans att läsa upp betyg eller utanförskap?

Ännu fler utförsäkrade eller en försäkring som ger sjuka ett hyggligt liv?

Svaren gavs i gårdagens avslutande debatt. Högeralliansen var defensiv, de rödgröna offensiva. Högern fick ägna sig åt att försvara en politik som inte skapat nya jobb, försatt ännu fler i i utanförskap och lämnat tiotusentals ungdomar utan chans på arbetsmarknaden.

Alliansens hela poltik bygger på en enda fråga; skattesänkningar. Recept mot allt, från vård till fler entreprenörer. Denna enkla sortens politik skapar svagheter, när resultaten inte kommer, eller när arbetslösheten står kvar på över åtta procent exponeras svagheterna, både i tanke och utförande. Högern tror på större klyftor och den dynamik det skapar i ett samhälle. När inget händer återstår bara yta.

De rödgröna har en politik som hänger ihop, och som använder gemensamma resurser till det gemensamt bästa. Det är inte svårt, och lätt att förstå. Där står också den stora ideologiska klyftan. Den kan ibland verka avgrundsdjup. Skillnaderna lockar eller stöter bort.

Partiledarna skötte annars debatten själva, kanske var det därför den var så bra.

Och Mona Sahlin var mycket bättre än en svag och nästan tillbakalutad Fredrik Reinfeldt, Lars Ohly var tydligt ideologisk, Jan Björklund bättre än i tidigare debatter, Göran Hägglund och Maud Olofsson hamnade utanför och Maria Wetterstrand förklarade läget, det går åt skogen för miljön och hela vårt sätt att leva om vi inte ställer om stora delar av vår politik.

Alternativen efter debatten är nu glasklara och kanske övertygade argumenten de 700 000 som ännu inte bestämt vilket parti de skall rösta på. Sahlin visade pondus och styrka, det kan räcka ganska långt.

Mer läsning

Annons