Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Angreppen skärper blicken

/

För en vecka sedan meddelade Mona Sahlin att hon avgår. Sedan dess har media dag efter dag excellerat i en diskussion om möjliga efterträdare och vilken annan principiell grundhållning som valförlusterna 2006 och 2010 bör föranleda.

Annons

Kommentatorerna önskar inte bara överta valberedningen. De är också ivriga att ge goda råd om politiken. Önskedrömmen om ett Sverige utan Socialdemokraterna föreställer sig Moderaterna ska gå att förverkliga och entusiasmen känner inga gränser.

Naturligtvis är det illavarslande att S inte mer offensivt förmår hävda sin integritet när motståndarna går till attack. Samtidigt är det långsiktigt uppmuntrande, att de finner uppgiften att ”avsossifiera Sverige” vara så viktig.

Fördelen ligger i den stora publiciteten. Vad man än säger är S tydligen inte ett parti bland andra. Även tidigare politiskt likgiltiga börjar undra, varför idén om solidaritet underifrån förtjänar att så hämningslöst bekämpas.

Det som M ännu inte öppet vill erkänna, men som är deras vägledande grundtanke, är en attack mot något för S grundläggande.

Perspektivet är internationellt. Nu finns inte längre någon järnridå. Alla konkurrerar med alla över hela världen. Den låga levnadsstandarden och frånvaron av elementära rättigheter på de flesta ställen på jorden ökar pressen på vår svenska samhällsmodell, säger man.

Vi har fria fackföreningar, en förnämlig samhällsorganisation och hög levnadsstandard såväl enskilt som gemensamt för alla medborgare. Att på det sättet låta effektivitet och anständighet vara varandras förutsättningar, håller inte i längden enligt modellens belackare.

M har gett upp om ett så beskaffat Sverige och gör nu vad de kan för att även S ska resignera. Det sker genom att slå in en kil mellan ”oss skattebetalare” å ena sidan och ”dem som lever på bidrag” å den andra – pensionärer, studerande, sjuka och arbetslösa.

Vad M eftersträvar är en lönepress nedåt för att främja uppkomsten av en lågproduktiv tjänstemarknad. Efter internationellt mönster önskar de en differentiering av lönerna, så att även vi svenskar ska behöva ha flera jobb för att kunna överleva.

Fackföreningar, utbildningsinsatser och socialförsäkringar leder till fusk och lättja. På längre sikt behöver också vi svenskar lära oss att ta skeden i vacker hand – det är undertexten – och acceptera ett system med 10 à 20 procents arbetslöshet och väsentligt större klasskillnader.

När det tydligt framgår vart M syftar, blir den socialdemokratiska teorin väsentligt lättare att framställa både inom arbetarrörelsen och i förhållande till borgerligt röstande väljare.

Sverker Gustavsson

professor i statskunskap vid Uppsala universitet

Mer läsning

Annons