Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna, Ibbe, Paggan, Micke

När jag lämnar Stockholms central blåser det. Gatorna är hala, trots att det är sandat. Vid riksdagen, där vi från S-pressens ledarredaktioner ska träffa S- politiker med anledning av kriskommissionens rapport och partiledarvalet, ansluter allt fler. Till slut är vi ett dussin.

Annons

S-morgontidningarna finns främst norr om huvudstaden. Apropå påståendet att S måste vinna medelklassen i storstäderna säger jag till kommissionens Ardalan Shekarabi: Här har du ett gäng inriktat på att vinna arbetarklassen i glesbygden.

Shekarabi och Anna Johansson berättar om rapporten. Shekarabi talar om vikten av att se till samhällsproblemen och komma med lösningar. För S gäller det att lösa problem som bostadsbrist, dålig infrastruktur, undermåligt skolväsende och brister i äldreomsorgen.

Shekarabi drar en anekdot från valrörelsen 2002 då han följde moderatledaren Bo Lundgrens kampanj. Lundgren fick mest applåder på mötena då han kritiserade Socialdemokraterna. I det valet gick det dåligt för Moderaterna, kanske till följd av en fixering vid motståndaren S.

Anna Johansson framhåller att S måste tala om sin vision för samhället och inte förirra sig i att tala om väljargrupper. Samma sak gäller politiken. Det är de stora sambanden, att en trygg offentlig välfärd kräver en finansiering i form av högt skatteuttag, som S ska inrikta sig på. Partiet ska undvika att hamna i detaljer om skatter. De som vill sänka skatter vill inte nämna det som skatter finansierar.

Partisekreteraren Ibrahim Baylan informerar om partiets organisation. Partiets kommunikation var 2006 inrättad utifrån regeringsinnehavet, med tre ben.

Regeringskansliet med statsråden och 200 politiska tjänstemän var ett kraftfullt ben för S då partiet regerade. Avbräcket märktes från 2007. Ändå fortsatte indelningen inför valet 2010 med de två andra benen: partihögkvarteret Sveavägen 68 och riksdagsgruppens kansli. Denna organisation har gjort att partiets kommunikation fungerat dåligt, konstaterar "Ibbe" Baylan.

Glädjande är i alla fall att S-medlemstalet ökat med tio tusen på drygt ett år till nu 110 000. Baylan berättar dock inte att S efter valet 1991, då det också gick dåligt, hade 260 000 medlemmar.

Därefter är det partiledarkandidaterna. Sven-Erik Österberg säger att hösten varit ett sorgearbete efter valförlusten. Partier som C och KD har också haft dåliga valresultat, men det har skymts av S-krisen.

Österberg vänder sig mot de som utmålar det rödgröna samarbetet som negativt. Han påminner om att det var nära att MP efter valet 2002 bildade regering med borgerliga partier. Med samverkan knöts MP till S.

Vad S-kongressen kan göra är att ge den nya partiledaren ett ordentligt mandat, avslutar Österberg. Det låter partiledarfixerat för att vara i ett folkrörelseparti.

Nästa ledarkandidat är Leif Pagrotsky. Han nämner, apropå partiledarvalet, att inget partidistrikt har nominerat honom. "Paggan" Pagrotsky pratar om partikulturer i andra länder och hur de förbättrats, exempelvis brittiska Labour och grekiska Pasok. En del ekonomisk diskussion blir det också. Pagrotsky nämner att han var departementstjänsteman i 25-årsåldern när Gösta Bohman (M) var ekonomiminister. Han tycker att då, efter att S förlorade valet 1976, var det en intressant ekonomisk debatt.

Pagrotsky avslutar med att såga Borgs ekonomiska politik. Ekonomin är ju på samma bnp-nivå nu som för tre år sedan. Arbetskraften har växt och arbetslösheten är hög, ändå måste riksbanken höja ränta för att kyla ekonomin.

Mikael Damberg är skolpolitisk talesperson för S. Hans framträdande handlar främst om skolfrågor. Han säger att det går att göra mycket politiskt i Stockholm, även om marknaden där getts ett stort inflytande på områden som förr var i offentlig regi.

"Micke" Damberg understryker att S måste lägga ansvaret för problemen i skolan på skolan och de som bestämmer över den. Ansvaret ska inte läggas på eleverna.

På promenad från riksdagshuset har blåsten avtagit och det mörknar. Frågan är om motvinden och mörkret för S har upphört. Det lär visa sig när nya ledaren är på plats, vem det än blir.

Om man ska dra en parallell kan den avgående, välkända och erfarna S- ledaren Mona Sahlin liknas vid snövit. Och det är fråga om vem av de sju små dvärgarna som ska efterträda henne.

Robert Sundberg

Mer läsning

Annons