Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anteckningar efter att ha läst ut Koranen

Annons

1/ Jag har läst delar av Koranen tidigare i mitt liv, men aldrig hela. Och jag märkte att det är en poäng att läsa hela i ett sträck. En intensiv stämning arbetas upp.

2/ Koranen betyder ”recitation”. Det är förmodligen bättre att läsa den högt än tyst för sig själv. Det är nästan så att morgontidiga böneutrop hörs ur boksidorna. Surorna är inte skrivna på något versmått, men på så kallad rimmad prosa och det går naturligtvis helt förlorat i svensk översättning.

3/ Oavbrutet slår emot mig ett slags trumpetfanfarer, blixtrande, höga toner: I Guds, den barmhärtige Förbarmarens namn! Så inleds varje sura. Och liknande proklamationer bryter fram hela tiden. Man kommer på fötter. Ibland är man på väg att krokna när texten blir upprepande och repetativ, men trumpet­stötarna väcker en.

4/ Det mest slående under läsningen är att så mycket av texten handlar om de bibliska gestalterna, i första hand faktiskt Moses, som ständigt åberopas som en av de viktiga profeterna. Men också Noa, Abraham, Jona, Jesus och flera till. Det hör till allmänbildningen att känna till att dessa räknades som profeter i Koranen (Muhammed är bara den siste av dem). Men jag blev överraskad över att de bibliska gestalterna genomgående är så oerhört närvarande.

5/ Texten är djupt monologisk. Monologisk monoteism. Och som i de allra flesta religiösa urkunder är humor portförbjuden.

6/ Profeten själv skymtar ibland i intressanta vardagliga situationer. Människor får rådet att inte störa honom för mycket i hans hus och inte vara för förtrolig mot honom. Han är en smula blyg, heter det. Och han kallas en ”apostel ur de olärdes krets”, ungefär som Jesus.

7/ Koranen är djupt, djupt patriarkal. Nästan den enda kvinna som blir synlig är Maria, Jesus moder. Religionsvetaren Karen Armstrong konstaterar, vill jag minnas, någonstans att kvinnosynen i Koranen är oerhört patriarkal, men att de regler som under Muhammeds tid infördes trots allt innebar ett framsteg gentemot tidigare traditioner. I alla fall tycks inget slöjpåbud förekomma någonstans.

7/ Texten växlar mellan de hårda, straffande tonfallen och de förlåtande och djupt mänskliga. I den sjuttionde suran syns ett exempel på den människokännedom som en gång måste ha fått de troende att nicka igenkännande: ”Människan har förvisso skapats orolig/Och otålig, när något ont vederfares henne/Och knusslig, när något gott vederfares henne.”

8/ Jag strök under varje gång paradiset skymtade i Koranen: en lustgård, genomfluten av bäckar. Detta mantra upprepas ständigt. Den klassiska islamska trädgården siktas där. Jordisk och himmelsk på samma gång. Edens lustgård nämns gång på gång.

9/ Det skulle lätt gå att ställa samman en citatsamling med mycket milda verser ur Koranen (och lika lätt att ställa samman en militant, precis som med Bibeln). Några exempel: ”Det finns intet tvång i religionen” eller ”Gud älskar förvisso ej de angripande.” Inte minst i stycken om ramadan betonas det att det går bra att göra undantag från de stränga reglerna, om man är på resa eller sjuk.

10/ Troligen är det mycket lättare att läsa Koranen baklänges, från slutet: Där finns de kortare surorna. Där finns till exempel denna fantastiska meditativa sura som återkallar en loj eftermiddag för mer än 1 400 år sedan i Mekka: ”Vid eftermiddagen!/ Människan är sannerligen tillspillogiven,/ Undantagandes dem., som tro och göra goda gärningar, som anbefalla varandra sanning och anbefalla varandra tålamod.”

11/ Liksom i evangelierna, sätts de rika ofta åt i Koranen: ”Vad går åt eder, att i icke given bort edra ägo­delar för Guds sak? Himlarnas och jordens arvedel tillhör ju Gud. Den av eder, som givit bort sina ägodelar före segern och kämpat, är ej likställd med någon annan. Dessa ska uppnå en högre grad än de, som giva bort sina ägodelar efteråt.” I Koranen hävdas också att allmosor helst bör ges i hemlighet; det är bättre än att ge åt de fattiga inför allas åsyn. Andra surans 273:e vers borde mobiliseras för välfärdstatens skattepolitik.

12/ Jag rycker till inför enskilda träffande yttranden som dessa: ”Nattens första stunder framkalla de kraftigaste intrycken och de mest träffande orden.”

13/ Jag ser de religiösa urkunderna som, i första hand, väldiga reservoarer av mänsklig erfarenhet och, ofta, storslagen poesi. Även om Muhammed avskydde att bli kallad poet eller skald.

14/Jag har läst Karl Vilhelm Zetterstéens översättning, som kom ut 1917. Han var en svensk orientalist, verksam i Uppsala och Lund. Faktum är att han föddes, 1866, i Orsa.

Mer läsning

Annons