Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är du rik nog för hela tänder?

/
  • LO har gjort en kunskapsgenomgång rörande tandvården och konstaterar att det är dags för en reform som ger alla råd att gå till tandläkaren.

Annons

Avregleringen av tandvården genomfördes av Socialdemokraterna 1999. Det var då den fria prissättningen infördes. Som ifråga om så många andra avregleringar skulle allting bli bättre och billigare för konsumenten. Men ingen av oss är egentligen är konsumenter av tandvård. Vi är patienter, och som ifråga om övriga delar av vår kropp, föds vi med olika förutsättningar.

Men till skillnad från vården rörande övriga delar av vår kropp, är tandvården en fråga om att ha råd med vård, eller inte. 2013 avstod 15 procent av svenskar från att gå till tandläkaren trots behov, många av dem med hänvisning till kostnaderna förenade med tandvård. Vilket är något Socialdemokraterna accepterar, trots att man inte skulle acceptera att övriga typer av vård skulle handla om att ha råd eller inte när något går sönder och måste lagas.

Reformen som skulle göra tandvården billigare, skulle visa sig göra tandvården dyrare. Mycket dyrare till och med. Med den fria prissättningen sköt priserna i höjden och ökade med så mycket som 125 procent för vissa behandlingar fram till 2004. I rapport efter rapport har det konstaterats att tandvård är något den som har råd unnar sig och den som inte har råd avstår ifrån. Det drabbar särskilt de med låga inkomster, pensionärer och andra som inte har utrymme i sin budget för utsvävningar som att lägga i värsta fall flera tusen kronor på att laga tänderna.

Denna orättvisa har dock så här långt varit en tämligen accepterad orättvisa politiskt. Tandvårdspeng och högkostnadsskydd har förvisso införts, möjlighet att göra avbetalningar i stället för att betala hela vårdkostnaden på en gång finns, men i förhållande till frågans betydelse, har tandvården och dess utformning ägnats liten uppmärksamhet politiskt. Utom av LO. LO kan inte beskrivas som något annat än den svenska tandhälsans främsta förkämpe. Tandvård är i Sverige en kostnadsfråga och därmed också en klassfråga. Under långt tid har LO drivit frågan om att tänderna måste ses som en del av kroppen. Det är också det enda rimliga förhållningssättet till tänderna och tandvården försäkringsmässigt.

Så när LO åter igen konstaterar att tandvård är lyxvård, och i sin rapport "Klassamhällets dolda leende" föreslår att en prisreglering införs, tandvårdsbidraget höjs till 400-500 kronor, tandvårdsstödet höjs till 700-800 kronor och högkostnadsskyddet reformeras, gör man vad Socialdemokraterna borde göra. För alla, oavsett inkomst och livssituation, borde ha råd med hela tänder. Tandvåd ska inte vara något man lyxar till det med när man eventuellt har råd, tandvård ska inte vara något man unnar sig.

Klassklyftorna i vårt samhälle syns i våra munnar igen, och det är en orättvisa som Socialdemokraterna ovillkorligen måste korrigerar.

En rejäl tandvårdsreform är bra politik för ett rättvisare samhälle.

Mer läsning

Annons