Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är ”Gud” homofob?

Annons

Brölande garden i våra baltiska vänstater, och länder längre österut, vill gärna banka skiten ur bögar, flator, hbt- och transpersoner. Ett gudomligt uppdrag att hålla rent mot avvikande. Övergreppen iscensatta av högerextrema eller nynazister.

I muslimska länder ses sexuellt avvikande, så som sexuell identitet tolkas av profeten, som särskilt svåra syndare. Iran hänger unga bögar offentligt, utan att reflektera över vad det säger om staten själv. Andra muslimska stater delar, med hänvisning till profeten, ut groteska straff för homosexuella kärlekshandlingar, offentliga eller privata. Inför övergreppen i några EU-stater vaga protester, som om diskriminering och förföljelse vore olyckliga enskildheter. Men, som ett exempel, i Litauen står nästan hela det politiska etablissemanget enat bakom fördömanden och förbud mot hbt-parader, och avskyn inför alla sexuella minoriteter. De fördömande har läst sin bibel. Katolska kyrkan upprörs över Irans barbari, men ryser inför homosexuella kärlekar. Påven, en av alla gudars jordiske talesman, sänder samma förbannelser över kvinnliga katolska präster som homosexuella.

Här hemma vrider sig Kristdemokraterna i olust, och överlåter de mer primitiva reaktionerna till några bisarra kristna församlingar. I bakgrunden alltid en fördömande gud, i olika tolkningar och skepnader.

Från Bryssel mumlanden, som om våld mot minoriteter är ländernas ensak. Men i dag romer, i morgon bögar eller flator. I Helsingfors slängdes rökgranater in i ett Pridetåg, i Stockholm står några patetiska högerextremister i gathörn och visar fingret. Samma brölanden här som i Vilnius.

Det självklara, att varje kärlek är en sak för de kära, måste kanske upprepas gång på gång intill den dag all sorts kärlek accepteras som de berördas ensak. Ingen gud i sängkammaren! För den saken kan en innerlig kyss skickas till alla som deltar i Stockholm Pride.

Mer läsning

Annons