Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är Löfven en katalysator?

/

Annons

Socialdemokraterna har på mindre en vecka genomlevt sin värsta kris. Håkan Juholt tvingades lämna sin post och efter en intern snabbprocess har Stefan Löfven utsetts till ny ordförande för partiet. Valprocessen borde varit öppnare och mer demokratisk. I luften finns många känslor och tankar i det socialdemokratiska partiet. Några är lättade medan andra är irriterade och besvikna över hur ledningen, verkställande utskottet har hanterat Håkan Juholt. Mitt i all lättnad över att en ny partiledare är utsedd måste partiet inse allvaret i situationen. Inget har ändrat sig på en vecka. Vägen framåt för Stefan Löfven kan bli framgångsrik. Men det kräver ledarskap och förändringar i fråga om organisation, politisk budskap och vilka företrädare som ska vara talespersoner för partiet.

Löfven gör ett sympatiskt intryck. Hans barndom och livshistoria berör. Starten inger hopp och en känsla av nystart. Men frågetecknen är många. Det är positivt att han inte har varit statsråd och kan förknippas med ansvaret för socialdemokratiska valförluster. Men att han inte har en plats i riksdagen gör oppositionsrollen komplicerad. Vem som är gruppledare i riksdagen är därför särskilt viktigt då denna person ska debattera mot statsministern.

Stefan Löfven kan överraska om han vågar ta befälet över partiet. Socialdemokraterna behöver en reformivrare inte en förvaltare som bara är stolt över att ha blivit utsedd. Juholt gjorde flera misstag och ett av dessa var att han inte direkt utsåg en funktionell och kompetent stab kring sig själv. Vidare måste han lyfta in kompetens utifrån som inte är en del av partidistrikt- och ombudsmanna-kulturen. Fokus måste vara medborgarna och de som ska rösta i valet 2014.

Löfven bör reflektera över vilken bild han vill ge av partiet utåt i synnerhet nu när förtroendet är rekordlågt. Han får inte ses som en fackpamp. Till det kommer också att Miljöpartiet och Vänsterpartiet har unga och dynamiska ledare som gör det än vikigare med en modern profilering av socialdemokraterna.

I sitt första tal lyfte han betydelsen av jämställdhet, jobb och klimatpolitik. Det är bra men räcker inte för att övertyga kräsna väljare. Integrationsfrågorna är också viktiga. Fackföreningsrörelsen har visat sig skrämmande dålig att på ledningsnivå utse medlemmar med invandrarbakgrund. Facket är knappast en förebild i det mångkulturella Sverige.

Stefan Löfven är trots brister i valprocessen ett intressant val. Förväntningarna är höga. Men han är inte en frälsare utan i krisen snarare en möjlig katalysator. Löfven har lovat ett öppnare parti. En bra början är att visa väljarna vad det betyder i praktiken.

Aleksander Gabelic,

samhällsdebattör (S)

Mer läsning

Annons