Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bankförlusterna leder inte till sparsamhet

/

Annons

När jag ser på min privatekonomi tycker jag att allt hänger ihop. Räntor och amorteringar på lån slår direkt på utgifterna på mitt vardagskonto och bankräntan ger lite extra intäkter. Alla delar påverkar varandra och allt ska gå ihop. Så tänker nog de flesta. Men inte alla.

Bankerna har till exempel satt hela världsekonomin i gungning. Men trots det tycker de inte att huvudlösa kreditgivningar med stora kreditförluster som tvingat staten att upprätta garantiprogram har något med till exempel framtida återhållsamhet att göra.

Swedbank beräknas gå back runt 9 miljarder i år och har bett ägarna om mer pengar och ingår i statens garantiprogram. Den banken är kort sagt rätt risigt ute, och fortsätter den så här är det skattebetalarna som får betala.

Men för dem är det inte konstigt att nu börja pytsa ut stora bonusprogram till sina anställda.

På samma sätt tänker SEB, Handelsbanken och Nordea som ska ge mellan 0,2 och 2,4 miljarder kronor i bonus till sina anställda. Förluster i ena änden leder alltså inte till sparsamhet i den andra.

Samtidigt närmar vi oss en viktig avtalsrörelse. Mitt i en lågkonjunktur ska vi få fart på ekonomin. För låga löneökningar ger ingen draghjälp i uppgången och för höga kan göra att företag går under helt i onödan. Konjunkturinstitutet har sagt att mellan 1 och 2,5 procent i snitt vore lagom.

Som svar på det säger nu arbetsgivarna, både offentliga och privata, att det är nollbud som gäller. För de anställda. Men inte för chefer, styrelse och ägare.

Många privata så väl som statliga vd-ar skär guld med täljkniv. Oavsett prestation. Det räcker att nämna Vattenfalls avgående vd:s lönelyft på 66 procent på fem år kopplat till hans arbete med att satsa på kolkraftverk i Tyskland och pantsätta hela företaget vid en tysk kärnkraftsolycka så inser man att lön och långsiktigt god och hållbar prestation hänger rätt dåligt samman.

Anställdas löner är en del av kostnadssidan, som inte kan öka för mycket i dåliga tider. Det inser arbetsgivarna. Men samma insikt finns inte om de högsta chefernas löner och arvoden till styrelsen. Var deras ersättningar bokförs om de inte bokförs på kostnadssidan vore intressant att veta.

Att rasera förtroende går fort. Det är bankerna ett tydligt exempel på. Men samma principer gäller oavsett om det är den egna personen eller ett storföretag som är i fokus, och oavsett om det handlar om ekonomi eller moral.

Det gäller bara att leva som man lär. I stort och smått. Bara så kan nytt förtroende byggas.

Ursula Berge

Mer läsning

Annons