Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnen blir lämnade kvar

/
  • Varje år lämnar ungefär en miljon filippinare landet för att arbeta utomlands. Kvar i Filippinerna blir barnen.

Mark var åtta år när föräldrarna lämnade honom. I dag är han 14 år och han har inte sett sina föräldrar sedan de for till Australien för sex år sedan.

Annons

Mark är inte ensam, han är en av de miljontals barn i Filippinerna som har lämnats hos sina släktingar när föräldrarna valt att flytta till ett rikare land för att söka försörjning.

Sveriges radios Studio Ett berättade i ett reportage i veckan om Mark och situationen i Filippinerna. Många filippinska arbetskraftsmigranter utför de arbeten som den inhemska befolkningen betackar sig för. De arbetar som byggjobbare i Qatar, som hembiträden i Australien – eller som städare i Sverige. Här hos oss hamnar de ofta i den grå sektorn. De söker sig inte till Sverige av flyktingskäl, utan av ekonomiska skäl. De är ekonomiska migranter som för de allra flesta stressade svenskar är helt osynliga.

Ett annat mycket viktigt reportage i veckan handlar just om de osynliga på svensk arbetsmarknad. Dagens Nyheter har granskat situationen för de många arbetskraftsinvandrare som kommer till Sverige i tron på att ett ganska schysst, välavlönat arbete väntar dem. Men väl här blir de gravt utnyttjade, och de är ofta rättslösa.

Att lämna sina barn i åratal för att i arbeta i ett låglönejobb i ett annat land är för de allra flesta svenskar otänkbart. Men i Filippinerna något fullkomligt tänkbart. Till och med i många fall önskvärt. Anledningen är såklart den ekonomiska ojämlikheten.

Filippinerna är ett land med mycket djupa klyftor. Samhället domineras av en liten välbärgad elit. Samtidigt beräknas 40 procent av befolkningen enligt Världsbankens definition som fattiga, det vill säga: de lever på mindre än två dollar per dag, många av dem samlas i storstädernas i kåkstäder. Skilsmässa såväl som abort är förbjudet, preventivmedel svåråtkomliga. Det här leder till att många barn föds, barn som placeras hos sina äldre släktingar när föräldrarna söker sig jorden runt efter en bättre inkomst än vad den filippinska arbetsmarknaden kan erbjuda.

Varje år lämnar ungefär en miljon filippinare landet för att arbeta utomlands. Många av emigranterna är kvinnor som trots högskoleutbildning arbetar som hembiträden. Ett jobb som hembiträde i Filippinerna ger som max 1 000 svenska kronor i månaden. Samma jobb i Hongkong ger det femdubbla. Löneskillnader som kan betyda skillnaden mellan ett liv i fattigdom och ett mer okomplicerat liv för släktingarna som blir kvar hemma.

Och jag vet att jag tjatar om sambandet mellan arbetsvillkor och organisering. Men värt att påpeka är att endast fem-tio procent av löntagarna i Filippinerna är fackligt anslutna. Att vara fackligt aktiv i Filippinerna kan till och med vara dödligt. Trakasserier och hot är vanliga och många fackföreningsledare har mördats.

Att Sverige ger ekonomiskt och humanitärt bistånd till Filippinerna är nödvändigt. Men viktigt är även det internationella fackliga arbetet. Om föräldrar ska ha möjlighet att stanna hos sina barn när de växer upp måste arbetsvillkoren för arbetarna i Filippinerna bli avsevärt bättre. Och här måste vi hjälpas åt. Över gränserna.

"Min moster säger att mina föräldrar kommer tillbaka 2020 men jag är inte säker", säger Mark i Studio Etts reportage. Han säger att han är osäker på om han själv kommer åka iväg för att jobba när han bli stor, men en sak är han säker på. Han vill inte vara ifrån dem han älskar.

Mer läsning

Annons